tag:blogger.com,1999:blog-85164389272273109342024-02-02T09:26:02.879+01:00Runners high and the lowest lowRunners high är ett tillstånd, ett momentum som inte går att beskriva i ord eller köpa för pengar. The lowest low är en spegelbild, samma sak. Det är detta jag skriver om. I alla fall ibland.Unknownnoreply@blogger.comBlogger569125tag:blogger.com,1999:blog-8516438927227310934.post-46419115192457800802008-12-10T10:22:00.004+01:002008-12-10T12:46:40.285+01:00Den ännu inte tatuerade kroppen<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjFji0zKiS87Qemh-bqGESAv68OlR5yZG0NfVlmyaoBA7hjdF4fnpsJO4Pp0KEzqYVy_3_CiycwvZt9NgFF8hk32M56jM2Xd6dKi6oFKsURKls8evMdt0rdJp2mhAWmRH7VH8lZdIOkGN-o/s1600-h/marathon+man.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 160px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjFji0zKiS87Qemh-bqGESAv68OlR5yZG0NfVlmyaoBA7hjdF4fnpsJO4Pp0KEzqYVy_3_CiycwvZt9NgFF8hk32M56jM2Xd6dKi6oFKsURKls8evMdt0rdJp2mhAWmRH7VH8lZdIOkGN-o/s320/marathon+man.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5278091622748476658" /></a><br />Jag hade ett mål med denna säsong, det var att skaffa mig en tatuering, min första. Jag hade tänkt att jag skulle nå sub 2.45 och jag hade tänkt tatuera in min tid någonstans på min kropp, någonstans där jag kunde se den ofta, inte så mycket för att skryta som för att påminna mig själv om en tid i mitt liv. En tid då löpningen var snudd på allt mitt liv kretsade kring. Denna tid är inte över, mycket kretsar fortfarande kring löpningen, men saker och ting har ändå förändrats.<br /><br />Jag har denna blogg att tacka för mycket, jag har löpningen att tacka för mycket, och jag har så många människor att tacka för så mycket. Ändå tänker jag bara på en sak när jag nu ska summera något på denna blogg, detta blir ju lätt fjantigt, men jag tänker ändå bara på en sak; jag tänker på alla dessa vägar som jag springer på. Som sista inlägg ska jag nu, ur huvudet skriva ner alla dessa vägar, alla vägar jag tänker på och som jag älskar, och som jag alltid längtar till. Det blir en hyllning till underlaget, till vägen, till Stockholm.<br /><br />Tack för att ni läst denna blogg!<br /><br />Brunnsviken, Linnégatan, Södermalm runt, Loudden, Grusvägen vid Waldermarsudde, Roslagsgatan, Lidingövägen, Lilljanskogen, den långa vägen ner till Kivik, Maskinbacken, strandprommenaden in till Cannes, alla stigar på Muskö, gatan längs den lilla kanalen i Berlin, Vesterbrogate, vägen ner till Mem, Boylston street, backen upp till fotbollsplanen i Tanto, Årstabron, Västerbron, alla spåren i Ursvik, Regeringsgatan, Brunnsgatan, Under den Linden, Vallhallavägen, Södermälarstrand, Laduviken, Edsviken, Djurgårdsbrunnskanalen, hela norra Djurgården, hela resten av Djurgården, Djurgården, Djurgården, Djurgården, Les Alpes Maritimes, Gorges de Verdon, The Reservoir i Central park, Strandvägen, Nackareservatet, Milspåret i Hellas, och tusen mil till, alla dessa mil, de utgör det vackra navet.<br /><br />Ha det bra, vi ses senare någon annanstans.<br /><br />Runners High, Runners HighUnknownnoreply@blogger.com12tag:blogger.com,1999:blog-8516438927227310934.post-8043261159888155562008-11-25T20:41:00.005+01:002008-11-25T22:49:02.735+01:00Paninaro<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgphN7BngeuslSgmHJI4eZwKHwfDNkWRHlUOfuURFD2fW66jz-ECayt_X8ThfRrwYUHQNcgX7SLkSts9nAMpMO9QkUm-Yk9MfwxTrdhyevuGS4HpPCHctxngC4863SXJtp3VSKohUdHbW2O/s1600-h/7b03be31d07cfe458de5c43d623448a9_397x500.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 254px; height: 320px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgphN7BngeuslSgmHJI4eZwKHwfDNkWRHlUOfuURFD2fW66jz-ECayt_X8ThfRrwYUHQNcgX7SLkSts9nAMpMO9QkUm-Yk9MfwxTrdhyevuGS4HpPCHctxngC4863SXJtp3VSKohUdHbW2O/s320/7b03be31d07cfe458de5c43d623448a9_397x500.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5272688268022204626" /></a><br /><br />Jag ska sluta skriva här, men jag har drabbats av en svag svag separationsångest. Jag kom att tänka på min unicitet häromdagen, kom att tänka på att jag förmodligen är den löpare i världshistorien som flest gånger yttrat ordföljden <span style="font-style:italic;">armani, armani, a-a-armani</span> under brinnande löpning. För att inte tala om hur många gånger jag pratsjungit <span style="font-style:italic;">violence, religion, injustice and death</span> för att sen bara övergå i de klassiska raderna <span style="font-style:italic;">paninaro, paninaro, oh oh oh Paninaro, paninaro, oh oh oh</span>.<br /><br />Fattar inte varför, kanske är det för att de är så sjukt bra, men Pet Shop Boys och löpning är fan hand in glove. Nedan följer fem löparlåtar singerade PSB:<br /><br />Music for boys<br />We all feel Better in the dark<br />Euroboy<br />In Private (feat. Elton John) ( stuart chrichton club mix)<br />Paninaro<br /><br />Livet kan fan knappt bli hårdare än så.<br /><br />Löpning är för övrigt bäst just exakt nu.Unknownnoreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-8516438927227310934.post-6528690370983912412008-11-11T13:31:00.000+01:002008-11-11T13:33:05.523+01:00Slutet på historienMed sorg, vemod och viss lättnad vill jag härmed meddela att jag inom en snar framtid ämnar lägga ner denna blogg. Innan jag gör det skulle jag gärna vilja skriva ur mig någon form av magnum opus, men jag antar att detta inte är möjligt. Jag skulle helst vilja med en mening få ur mig allt, fånga själva löpningens eller i alla fall min löpnings kärna. Detta går inte men jag vill ändå på något sätt avsluta denna resa på ett långdraget sätt. Jag funderar på hur detta ska gå till och återkommer i frågan.<br /><br />Nu skulle jag egentligen vilja berätta för er om min tid som besatt av att bygga bord, hur det gick för mig när jag skulle bygga mitt fjärde bord, mitt mästerverk, men jag blir så jävla arg när jag tänker på det, så jag kan inte.Unknownnoreply@blogger.com20tag:blogger.com,1999:blog-8516438927227310934.post-79746026733789867652008-10-29T11:42:00.000+01:002008-10-29T11:43:22.662+01:00Saker som hänt sedan jag slutade skrivaJag skriver numera oregelbundet och utan stark glöd här. Jag vet det eftersom jag typ ser det, min rate är typ ett inlägg i veckan mot tidigare snitt på typ 1,2 om dagen.<br /><br />Okej, varför kanske ni frågar er? Min enkla strategi just nu är att ägna mig åt skadeprevention och i viss mån rehabilitering. Jag vill bli helt frisk, jag tar därför ett litet steg tillbaka i min träning, tränar inte lika mycket och inte lika intensivt, mindre tid ägnas därmed åt att tänka på löpning, eller om man hellre vill, mer tid finns till att tänka på annat.<br /><br />Okej, jag har haft mer tid att tänka på annat, så vad har det inneburit för mig? Ett par saker har jag märkt:<br /><br />- Jag har blivit fullblodsvegetarian tror jag (inte ens ostron äter jag)<br />- Jag kommer inom en snar framtid flytta hem till Södermalm<br />- Jag äter mindre mat<br /><br />Är allt detta kopplat till att jag tänker mindre på, utövar mindre samt skriver mindre om löpning?<br /><br />Ja absolut. Vet inte om dessa tre saker kan sägas vara bra, men det är kalla fakta.<br /><br />Veckans träning:<br />Måndag: Styrka (ben och bål)<br />Tisdag: 10K medelhård löpning<br />Onsdag: Vila<br />Torsdag: Intervall + styrka (bål)<br />Fredag: cykel 1H<br />Lördag: Vila (hårt kroppsarbete)<br />Söndag: Vila (hårt kroppsarbete) <br /><br />Några frågor på detta? Annars kör vi på som om inget hänt.Unknownnoreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-8516438927227310934.post-51989924713322329232008-10-20T15:56:00.006+01:002008-10-20T16:03:25.848+01:00Bildminnen, Berlin 2008<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhCBQvS3TkalcNC9tOK8w_2mZfsZKkZSlobFyusG_zbm0n7KchGQkHZgqH1wzIrtj250E8WMDRUcCcFM73B8bCeH3CTJs7i_4ml02aYDZfOQahyphenhyphenqrId2qhmuRbP-CgWfLvXc-plygQ1DTtU/s1600-h/Bild+9.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhCBQvS3TkalcNC9tOK8w_2mZfsZKkZSlobFyusG_zbm0n7KchGQkHZgqH1wzIrtj250E8WMDRUcCcFM73B8bCeH3CTJs7i_4ml02aYDZfOQahyphenhyphenqrId2qhmuRbP-CgWfLvXc-plygQ1DTtU/s320/Bild+9.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5259251141125574018" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgPdKnF48kKKevMDimFLyPPhHzug7pUIca8lYFkBLHP15oBV-zlkx3b6w1YtSZ2e56CO_iSiWK1ZHufMIWfcdStqJVD-EkLL_vGb2VDBjzj2evlgEtHTO9op8Wt1Y_XMoy61DAEVEHrtiSK/s1600-h/Bild+8.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgPdKnF48kKKevMDimFLyPPhHzug7pUIca8lYFkBLHP15oBV-zlkx3b6w1YtSZ2e56CO_iSiWK1ZHufMIWfcdStqJVD-EkLL_vGb2VDBjzj2evlgEtHTO9op8Wt1Y_XMoy61DAEVEHrtiSK/s320/Bild+8.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5259250630798849074" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgu7wH1fPigdeAJNN2eB6fvUnLgycfx5qK9-cwMwckeY9vE6eje1IQDuh792vpCFye3ZpduWt7_RGsggmO3N2yjjBHIJ986lqAVbs1YFgu97WbOOh8G8avrlYqldNMVk-W8Ms0haT-LfmZT/s1600-h/Bild+1.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgu7wH1fPigdeAJNN2eB6fvUnLgycfx5qK9-cwMwckeY9vE6eje1IQDuh792vpCFye3ZpduWt7_RGsggmO3N2yjjBHIJ986lqAVbs1YFgu97WbOOh8G8avrlYqldNMVk-W8Ms0haT-LfmZT/s320/Bild+1.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5259250408222999410" /></a><br /><br />Spring Berlin nästa år, ni kommer inte ångra det.Unknownnoreply@blogger.com12tag:blogger.com,1999:blog-8516438927227310934.post-22113746236863644342008-10-14T09:01:00.003+01:002008-10-14T09:29:32.639+01:00Mitt fallOkej, gårdagen bjöd på ett 13K pass med en snittfart på typ 4.30 fart. Jag hade för ambition att ta det mkt mkt lungt, fattar inte varför det aldrig funkar. 4.30 är inte jättehårt, men still, jag vill lära mig att ensam kunna gå ut och ta det lungt, stanna till vid en söt kotte, eller typ säga till en gammal tant att det är vackert väder och trevligt att vara nere vid Brunnsviken en sånhär dag. Nu skiker jag bara till tanterna att de ska flytta på sig. <br /><br />Detta med att inte kunna ta det lungt, det kommer fan bli mitt fall. Jag kommer göra en Jimmie Fixx en vacker dag.Unknownnoreply@blogger.com9tag:blogger.com,1999:blog-8516438927227310934.post-21245366661949383522008-10-13T09:29:00.002+01:002008-10-13T09:31:27.859+01:00FramtidenAlltså, jag skriver ganska sällan här numera. Kan egentligen inte förklara varför, eller jo jag kan det, jag har inte haft regelbundenhet i min löpning på över 4 månader, eller nej, över sex månader rentav. Och om jag inte kan skriva om saker som anknyter till min löpning har jag liksom lämnat denna bloggs kärnverksamhet, och det vill jag inte.<br /><br />Så om vi ska prata lite löpning för ett ögonblick nu då då. Jag tänker denna vecka ta min första löparvecka på mycket mycket länge.<br /><br />Av denna anledning, och för att pressa mig själv en smula lägger jag härmed upp veckans träning för allmänt beskådande.<br /><br />Håll i er för nu rafflar det till sig:<br /><br />Måndag: 11K Mjukstart<br />Tisdag: 11K Medelhårt<br />Onsdag: Styrkepass<br />Torsdag: 13K medelhårt<br />Fredag: 11K mjuk löpning<br />Lördag: Vila<br />Söndag Vila<br /><br />Jag går ut med en +40K vecka, kanske egentligen lite mkt men med tanke på hur pigga mina ben var efter Berlin marathon så tror jag inte detta ska vara några större problem. Dessutom ska jag försöka hålla tempot nere. Vi får se om detta lyckas, och om jag verkligen genomför dessa pass.<br /><br />Ska vidare försöka fatta vad som ska bli mina kommande och närmast förestående lopp och utmaningar som löpare.Unknownnoreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-8516438927227310934.post-74863291690770284982008-10-06T09:40:00.000+01:002008-10-06T09:41:23.046+01:00Köpenhamns gator, hur jag ser på demSpenderade helgen i Köpenhamn, spenderade den med att strosa runt i staden och egentligen det enda jag försökte klura ut var vart och hur marathonbanan gick. Det är ett så starkt ögonblick för mig så jag uppenbarligen hellre letar gator där jag sprungit än letar butiker eller genuina smörebrödshak. Det fanns inte en gata i Köpenhamn som jag inte värderade först och främst efter kriteriet om jag sprungit på den eller inte. Kanske är det det som är marathonturism, att strosa runt och liksom minnas sina egna hjälteinsatser. Eller så kan man bara kalla det vansinne eller total, rå narcissism.Unknownnoreply@blogger.com9tag:blogger.com,1999:blog-8516438927227310934.post-23573371627799544892008-10-01T20:00:00.008+01:002008-10-02T14:37:42.051+01:00Berlin 2008 - lättjans triumfOkej, här kommer ett snabbt nedtecknat minnesdokument över årets Berlin marathon.<br /><br />Jag tänkte springa endast 8K, jag tänkte göra det för att jag var trött på att straffa min kropp. Jag var värd bättre, jag tänkte på detta dagarna innan loppet och jag tänkte på det när jag till tonerna av <span style="font-weight:bold;">Maurice Ravels</span> <span style="font-style:italic;">Bolero</span> satt på huk i en nedpinkad buske och sket ungefär tre minuter innan startskottet skulle pangas av.<br /><br />Jag tänkte springa 8K eftersom det var ungefär där marathonbanan passerade <span style="font-weight:bold;">Friedrichstraße</span>, och den lilla tvärgatan där jag bodde. Jag tänkte bryta, gå upp på mitt rum, byta om och sedan sätta mig och dricka ett par snabba öl för att sedan se vad som skulle hända. Kanske skulle jag fortfarande vilja gå och möta mina vänner vid målgången, kanske inte, jag tänkte inte så långt, försökte bara förstå vidden av det faktum att jag skulle bryta, försökte sätta mig in i vad det skulle innebära, hur det skulle kännas. Jag ville inte veta exakt hur det skulle kännas, var rädd för vad som skulle komma upp liksom. Försökte känna något överhuvudtaget där i busken, men allt jag kunde känna var lukten av det jag just producerat och en svag doft av urin, upplevde inte ens doften som motbjudande var bara tom.<br /><br />Hela sommaren har förstörts av ett krånglande ben, eller mer exakt av en slags spricka i skelettet Jag har utöver dåliga möjligheter till träning på grund av skadan haft svårt att riktigt komma in i träningen inför Berlins marathnon, har inte riktigt haft drivet, inte känt hunger. Antar att detta har berott på att jag hela tiden vetat att jag inte kommer kunna prestera bra. Totalt har jag nog inte under de senaste tre månaderna innan loppet sprungit mer än kanske 100K, ingenting emot hur jag brukar träna. Jag har alltid varit relativt minutiös i mina förberedelser. När jag nu klev ut ur busken möttes jag av en leende <span style="font-weight:bold;">Haile Gebreselasie</span> som samtidigt som jag hoppade ut från buskaget, leendes hoppade ut från ett tält. Jag applåderade honom, hans uppsyn liksom frambringar den typen reaktioner, att man liksom spontant bara börjar applådera. Han ser liksom så snäll ut, lite gullig på något sätt.<br /><br /><br />Startskottet goick innan jag ens kommit in i min startgrupp, Inga problem för mig, jag visste ju liksom att det inte spelade någon roll, jag skulle ju ändå hoppa av, vilken tid jag hade när jag bröt, det var av ingen betydelse för mig. Jag började småjogga fram mot startlinjen, väl där tänkte jag att nej, jag ska göra min första K i ett bra tempo, varför visste jag inte, kanske för att snabbare komma hem, eller bara för att komma undan den värsta trängseln. Min första K gick utan att jag ens kände något i 4.10 tempo. Jag beslöt mig för att även min nästa K skulle gå i samma fart. Ungefär nu förändrades allt, jag bestämde mig för att göra en halvmara, jag skulle springa tills krampen kom. När den kom skulle jag tacka för mig och kliva av, kanske en halvmara tänkte jag. Jag höll min fart trodde jag, tog inte tid men jag kände att jag inte sackade, att mitt steg var vackert och att jag liksom flöt fram. <br /><br />Hela morgonen hade jag nynnat på pekoralet <span style="font-style:italic;">Wind of change</span> med <span style="font-weight:bold;">Scorpions</span>, vet inte varför men kanske för att loppet kändes som på något sätt mitt sista, som att detta var början på något nytt, att jag fan höll på att sluta med löpningen. Jag undrade vad för ord de sjöng i låten, det lät inte som engelska, det måste vara franska.<br /><br />Nu kunde man ju tro att jag liksom sprang runt och njöt av denna relativa fart jag trots allt sprang runt med utan att det på något sätt plågade mig, men det gjorde jag inte, tvärtom, jag kände djupt självförakt. Självförakt eftersom jag sprang så fort. Vad som än hände så hade jag lovat migsjälv att inte springa fort, utan att göra detta lopp i ett makligt tempo. Nu sprang jag där och liksom släppte upp bromsen. Jag tänkte att om jag ska fortsätta på detta sätt så får jag inte springa fler lopp, då får detta fan bli det sista.<br /><br />Loppet bara förflöt, lite musik längs vägen, en stilla undran hur det är att bo i någon av de tusentals ansiktslösa lägenheterna på <span style="font-weight:bold;">Leipziger Straße</span>, hur det är att komma hem där, att gå från tunnelbanan påväg hem från jobbet bara för att komma hem till en av alla tusentals anonyma lägenheter. Lite övriga reflektioner om det gamla öst kontra det gamla väst. Minnesbilder av glassar på Sonycenter, hur jag under viss påverkan förra sommaren satt och åt en glas där, hur god den var. Jag sprang runt och snackade mest hela tiden, loppet liksom bara förflöt, pågick medan jag gjorde annat.<br /><br />Vid kanske 34K började jag känna att mina ben existerade, att de värkte, nu fanns givetvis inte en tanke på att bryta, denna typ av muskelvärk skulle inte få stoppa mig nu, jag hade liksom redan skrivit min framgångssaga, jag visste nu att jag skulle gå in under 3.10 och att jag därmed skulle prestera något av en otrolig tid. Detta berörde mig som sagt föga, jag var mer besviken på att jag inte hade kunnat hålla igen. När värken kom tänkte jag att jag hade en slags utomkroppslig upplevelse, att jag inte fanns där varken i tid eller rum och att jag skulle träffa mig själv snart i målfållan. Det var något annat som var därute, vem vet jag inte, men det var inte jag. Precis när denna någon började säcka ihop lite och gå ner i en slags lunk hördes någon säga, vad fan gör du här? Du skulle ju ta det lugnt idag, du är inte klok. Det var en löpare från Studenterna som jag sprungit en del med på TSM. Jag blev mycket glad av att se honom även om han påminde mig om hur idiotiskt det var att vara just där just då, jag skulle ju egentligen sitta och dricka öl. Jag började prata med honom, om allt mellan himmel och jord, bla bla bla. Jag var glad att ha fått en vän därframme, någon som liksom höll mig lite ofokuserad på smärtan. Efter en stund tröttnade han dock på mitt babblande och typ sa att han inte orkade snacka mer, jag ursäktade mig och sa att allt mitt snack mest var ett sätt att lura migsjälv att jag hade mycket kraft kvar. <br /><br />Jag sprang och sprang och plötsligt, <strong>Unter den Linden</strong>, gatan som leder fram till <strong>Brandenburger Tor</strong>, jag hade försäkrat mig om att slå Studenten, det kändes viktigt och jag hade krafter kvar, mycket krafter kvar. Jag kände mig som en gazzel, som något som nästan svävar fram. Jag förstod ingenting, allt gick så lätt, har aldrig haft ett så lätt lopp. Jag sprang in på 3.04.29, fick min medalj, fick lite massage av en massör vid namn Sven, åt min påse med gottigott och bara gick runt och njöt. Inget har någonsin kännts lättare, jag var hög, men utan den där totala stelheten och smärtan i kroppen. Det kändes typ som att jag utan vidare skulle ha grejat en mara till direkt efter denna utan sådär jättestort tidstapp. Min bitterhet över att jag inte hade hållit igen förbyttes nu till en känsla av stolthet, att jag liksom var en slags kung, att jag typ var gud, eller typ Zlatan, jag vet att det är rätt tunga namn jag droppar, men jag kände mig typ så mäktig där. Typ ville slå migsjälv över bröstet och liksom se om någon annan hane vågade komma upp och utmana mig.<br /><br />Jag tog en öl, lade mig i gräset framför riksdagshuset och tänkte att detta händer igen, jag kommer springa så många gånger igen. Hur jag ska träna i framtiden förblir dock en gåta för mig.<br /><br />Hemma i Sverige igen kollade jag upp texten till <span style="font-style:italic;">Winds of change</span>, vad var det de sjöng på franska? Jag hade fel, de sjöng inte på franska det var: <br /><br /><span style="font-style:italic;">I follow the Moskva Down to Gorky Park Listening to the wind of change</span><br /><br />Sen laddade jag hem den jävla helveteslåten. Nu plågar den mina öron med ljuva minnen. Och jag kommer springa med den i min pod denna vinter.Unknownnoreply@blogger.com28tag:blogger.com,1999:blog-8516438927227310934.post-60764935911120319242008-09-26T11:08:00.002+01:002008-09-26T11:30:30.223+01:00Det tyska fokets hyllningarJag känner en hel drös debutanter inför söndagens lopp, marathondebutanter. De ska ha Ipods och annat bjäfs i öronen. Nej för fan det är det tyska folkets hyllningar som gäller på söndag, det är springa runt och suga in det, det är det jag längtar efter. Peppen har nu infunnit sig, jag har intre fattat vart den varit, men typ för någon minut sedan kom den.<br /><br />Nu jävlar ska jag springa marathon, och jag ska göra det långsamt som bara den.<br /><br />Bib 20341<br /><br />Om ni mot förmodan vill ha mina mellantider på sms kan ni följa <a href="http://www.pervasive.jku.at/marathon/berlin/2008/index-en.php">denna</a> länk. Jag har förvisso gödslat med sms utskick men vill ni vara säkra sidan , do it yourself.Unknownnoreply@blogger.com10tag:blogger.com,1999:blog-8516438927227310934.post-2133295944656636222008-09-22T11:28:00.005+01:002008-09-22T15:53:06.145+01:00Jag minns alla mina marathonlopp och hur de brukade ta på migJag minns alla mina gamla lopp relativt väl. Och jag minns hur de har tagit på min kropp, jag brukar inte kunna gå efteråt. Kommande söndag kommer garanterat inte bli något undantatg, tvärtom. Jag är redan nu rent ut sagt rädd för efterkommande smärta. Jag ger mig själv i det närmaste små chanser att jag ens kommer i mål. Så i detta nu, en vecka präglad av ångest och längtan, jag vill bli av med det liksom. Ha det överstökat, samtidigt en nära nog destruktuiv längtan efter den där känslan av att man lever. Berlin närmar sig.Unknownnoreply@blogger.com8tag:blogger.com,1999:blog-8516438927227310934.post-3331173850524176252008-09-18T10:13:00.002+01:002008-09-24T10:17:04.188+01:00HungerIgårkväll genomförde jag ytterst motvilligt ett långpass inför det stundande Berlin marathon. Då jag för tillfället lider av extrem tidspress fattade jag länge inte hur jag skulle lyckas klämma in passet men lösningen blev lika effektiv som förnedrande. Jag åkte helt enkelt ut till dagens sista möte, ett ganska vikitgt sådant, med ganska viktiga typer iklädd mina löptights och utan ens ett papper.<br />På detta sätt nådde jag Stockholms södra närförorter mycket enkelt och kunde liksom koncentrera mig på att springa hem.<br /><br />Jag visste dock inte ens åt vilket håll hem låg utan sprang bara rakt ut i skogen på små stigar. En bit in i passet kände jag plötsligt igen mig, jag befann mig inte långt från Söderbysjön, och därifrån hittar jag till Hellas. Ett varv på Hellas milsspår och sedna hemmåt. Jag var så hungrig när jag kom springandes nere vid stadsgårdskajen att jag tänkte att kommer det en männoiska med en pizza nu så tar jag den, sätter mig ner på marken och börjar äta. Ingen vågar väl ge sig på en bestialisk man i tights tänkte jag.<br /><br />Väl hemma satte jag mig ner på golvet och åt en stor påse jordnötter samt 100 gram vidrigt äcklig choklad. Men smaken var av sekundär betydelse för mig. Det var fettet jag ville åt liksom.<br /><br />Gårdagens löpning: 2.12 H och okänd sträcka eftersom jag typ inte hade batteri i min gf405 plus inte över huvudtaget är kompis med den.<br /><br />Mot Berlin, ett Berlin som jag efter gårdagens långpass kan konstatera inte kommer kunna genomföras utan en ganska stor ansträngning.Unknownnoreply@blogger.com7tag:blogger.com,1999:blog-8516438927227310934.post-79561746188984410062008-09-10T18:02:00.003+01:002008-09-10T18:04:40.026+01:00Någonting har häntJag vet inte vad, men världarna har liksom börjat mötas. Kanske håller vi på att bli en enda stor happy löparfamilly. Eller vad tror ni? Läs <a href="http://www.marathon.se/news/Article.cfm?NewsId=795972">detta</a> och fundera på saken så ska jag gå ner på den lokala och titta på lite fotboll och känna mig lite som Patrik Sjöberg sålänge.Unknownnoreply@blogger.com8tag:blogger.com,1999:blog-8516438927227310934.post-51560604607098143412008-09-10T17:51:00.002+01:002008-09-10T17:58:15.956+01:00Brunnsviken igen13K runt Brunnsan i eftermiddag. Inte jobbigt, bara underbart i regnet och 13K på 56 minuter, det ger ett K snitt på 4.18.5.<br />Jag gillar det, känns stabilt och jag är en smula förundrad över att man liksom håller så pass bra kvalitet trots ett uppehåll som ändå får sägas varit ganska långt och utan kvalitet och regelbundenhet i den alternativa träningen.<br /><br />Det jag fruktar inför stundande Berlin marathon (om typ 16 dagar) är nu mer än något annat bristen på distans i min kropp. Jag saknar vana att träna över en timme i sträck. Min kropp kan liksom ha glömt hur man gör när man ska springa långt och ganska länge. Det får bli ett långpass snart. Men först en dags vila, mina ben skriker av all träningsvärk.Unknownnoreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-8516438927227310934.post-9022570511149813572008-09-08T08:49:00.000+01:002008-09-08T08:50:44.644+01:00Alessi gästbloggar: Mitt Stockholm halvmarathon, blod, svett och uttråkningEftersom Allan plockar svamp när vi andra springer halvmarathon blev jag ombedd att skriva ner mitt halvmarathonreferat. Och då gjorde jag det. Håll till godo.<br /><br /><br />***<br /><br /><br />Min uppladdning inför Stockholm halvmarathon kan knappast anses optimal. Bortsett från ett ynka "långpass" om 17 K har jag inte sprungit någon längre sträcka sedan marathonloppet i maj. Det har snarare handlat om att klämma in någon mil lite här där. Därför har jag med viss skepsis sett fram emot detta lopp.<br /><br /><br />Redan vid nummerlappsutdelningen stod det klart att vi hade att göra med Stockhom Marathons lillebror. Allt var liksom hälften så stort. Halva sträckan, hälften så lite tält, hälften så lite folk och hälften så bra goodie-bag. Eller den var nog sämre ändå. En tvättsvamp och ett champion chip. Kom igen nu, sponsoravdelningen!<br /><br /><br />Hur som helst.. själva loppet då? Jo, jag kom till startfållan med ganska lång tid till godo. Det regnade fortfarande och jag frös om mina händer. Min startgrupp, D, var fylld av gamlingar och rookies som för att hålla värmen stod och småhoppade till svennehitsen i högtalarna. Som ett pro-bono Friskis & Svettis pass på en förortsäng ungefär.<br /><br /><br />Då startskottet gick satte folk av i en jäkla takt. Jag hade läst att det första partitet skulle vara det tyngsta med sina förrädiskt maskerade stigningar, varför jag tog det ganska lugnt i början. Vid Odengatan kände jag att jag hade full kontroll och bestämde mig för att försöka börja springa snabbare.<br /><br /><br />Överhuvudtaget kändes detta som ett moget lopp. Jag hade verkligen total kontroll över disponeringen av energi, även då jag höjde pulsen. Tyckte till och med att jag sprang vackert. Detta var något jag inte upplevt i löpningen tidigare. Första milen klarades av på drygt 50 minuter och jag hade hur mycket kraft som helst kvar. Målsättningen att ta sig runt på under två timmar skulle definitivt klaras av.<br /><br /><br />Men så föll jag.<br /><br /><br />Ungefär vid Slussen stod ett gäng funktionärer och delade ut power bars. Jag upptäckte detta sent och blev därför tvungen att snävt snedda mot dem för att inte tappa fart. I samma ögonblick som jag tog steget mot höger sprang någon in i mitt ena ben som låste sig bakom det andra. Och jag flög (tror till och med att jag krigs-rullade ett varv) och slog i mitt vänsterknä och mina händer. Självfallet hände detta på det enda stället med publik och det hördes en förfärad susning bland massorna.<br /><br /><br />Inte så lite omtumlad och med grovt överskott av adrenalin reste jag mig snabbt och sprang vidare. Efter ett par kilometer upptäckte jag att det blödde kraftigt från knät. Hela mitt främre smalben var blodigt. Och i ärlighetens namn kändes det för stunden helt fantastiskt. Jag var liksom den stenhårde löparen.<br /><br /><br />Efter en och en halv mil var min nettotid 1h 15min. Jag kunde inte tro mina ögon. Jävlar vad snabb jag var! Och fortfarande inte trött. De sista sex kilometerna sprang jag allt vad jag orkade och tog placering efter placering för att till slut springa in på monstertiden (i min värld alltså) 1,45,40!<br /><br /><br />Allting summerat låter kanske detta som en relativt trevlig upplevelse. Men faktum är att jag hade fruktansvärt tråkigt under hela loppet och inte kommer göra om det igen. <br /><br /><br />Perfekt disponerad energi, vackert löpsteg och coolness i form av blodiga knän duger kanske för provinserna. Men löpning, mina vänner, handlar inte om det. Löpning blir till något upphöjt först när nerverna ligger utanpå huden. Ångesten och rädslan för smärtan slingrat sig kring din själ, då tillstånden Runners high och the lowest low svingar sin ambivalenta pendel. Först när knäskålarna sjunger klagosång högre än cover-banden sjunger Guns n' Roses. Då endorfinet är din enda vän.<br /><br /><br />För precis där vid mållinjen förstod jag det. Jag är, och nu svimmar säkert Allan i sin svampskog, en marathonlöpare.Unknownnoreply@blogger.com15tag:blogger.com,1999:blog-8516438927227310934.post-12764735359697586132008-09-05T09:17:00.003+01:002008-09-05T09:28:49.954+01:00En efterbliven löpare påväg tillbaka11K och ett varv runt Djurgården, det var sommarens första träningspass det. Eller kanske höstens första. Mkt trevligt och jag mår bra i hela kroppen såhär dagen efter. Att farten sedan trots det relativt långa uppehållet ändå var 44 min på milen vittnar om att jag lyckats bibehålla viss fart trots att jag tärt en hel del på mitt livs osundhetskonto denna sommar.<br /><br />För övrigt tär en resa till Sardsinien en hel del på antalet timmar jag har över till bloggande och annat. Jag är kraftigt efter med aarbete, socialt umgänge och en hel del annat. Efter helgen kommer jag dock tillbaka med fuyll kraft tror jag. Jag ska springa då om ni undrar, något som liksom innebär att jag även kan blogga.<br /><br />Till er alla som ska springa StHM imorgon: lycka till, jag kommer tänka på er.<br /><br />Vidare hoppas jag att min gamle vän och producent Alessi vill skriva ett referat till denna blogg om sitt livs första halvmarathon någon gång nästa vecka.Unknownnoreply@blogger.com9tag:blogger.com,1999:blog-8516438927227310934.post-35433019924773710782008-08-28T10:39:00.002+01:002008-08-28T10:41:15.750+01:00Off I goOkej, jag lämnar er för en sista suck av värme. Återkommer på torsdag. Då blir det sex, lögner och löpardojjor här igen. Har för övrigt med mig dojjor till Sardinien. Ska visa spaggarna vem som äger vägarna, typ.<br /><br />Ses snart.Unknownnoreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-8516438927227310934.post-62953882306345391112008-08-21T16:25:00.003+01:002008-08-21T16:29:39.780+01:00Berlin revisitedOkej, Berlin närmar sig och min träning är inte ens ur fas den är helt off. Två pass denna vecka varav 5K löpning. Nu kanske det är 5 veckor kvar till loppet. Inget liknar mitt fjolår i detta nu. Det värsta av allt är att jag nu ska toppa detta med tre dagar av dekadens på hög nivå. Men måndag, det är starten på ett nytt liv, jag kommer späkas, kanske mer än någonsin i mitt liv rentav. Men det har inte bara med löpning att göra. Hur det än är ska jag ge mitt ben något att bita i nästa vecka. Men givetvis kommer jag lyssna noga på vad det säger till mig.Unknownnoreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-8516438927227310934.post-2745911606681372942008-08-17T20:45:00.003+01:002008-08-17T21:16:48.981+01:00En observationOkej, jag slängde ut en slags fråga för ett tag sedan. Den handlade om antalet invandrare som springer marathon. Detta är inte vetenskap, bara ren spaning.<br /><br />Jag noterade vid exempelvis mitt marathon i CPH förra året att det i princip inte var annat än danskar och marathonturister som sprang loppet. Och med danskar menar jag i detta fall män som heter Sören och kvinnor som heter Karen och som sedan generationer drickit dansk öl, ätit smörebröd samt avlat fram smörblonda barn som talar ett udda språk. <br /><br />En marathonturist känner man vidare igen på typ en mils avstånd, de har antingen sin hemnation skrivet på sitt linne, eller om så inte är fallet kan man i allmänhet se det på nummerlappen, det står liksom vilken nation man tillhör.<br /><br />Jag tror mig sett samma mönster i Stockholm även om observationen där försvåras av den enorma mängd marathonturister som springer där.<br /><br />Så vad betyder detta? Någon jag talade med om detta sa att många invandrare har nog med att försöka springa in i det svenska samhället. Jag vet inte men jag skulle gärna vilja höra vad ni tror, har ni gjort samma observation som jag? Har ni isåfall funderat på varför det är så?<br /><br />Okej, nu kan man hålla på och älta definitioner hit och dit, och det kanske man rentav bör göra. Men jag är för lat för att göra det. Vi kan nästan nöja oss med att fråga oss hur många, låt säga till Sverige invandrade somalier som sprang SM i år.<br /><br />Okej, vet inte riktigt varför denna fråga intresserar mig, kanske för att jag börjar mistänka att jag håller på med en slags extrem medelklasssport. Och är det en medelklasssport; hur kunde det bli det? Det är ju liksom den ultimata klasslösa sporten, man behöver ju inte ens en trasa att joxa med.<br /><br />Och jag vet att jag nu talar om min egen geografiska plats, men det är liksom här jag verkar varför jag i denna fråga valt att typ inte anta det globala perspektivet.Unknownnoreply@blogger.com30tag:blogger.com,1999:blog-8516438927227310934.post-32159739656235647492008-08-12T13:35:00.004+01:002008-08-12T13:40:54.316+01:00Berlin sub 4Berlin sub4; det är mitt mål med mitt nästa marathon. Ett viktigare mål med loppet är att inte springa Berlin sub 3.45. Jag vill inte springa snabbt, jag vill springa långsamt. Eller nej jag vill springa snabbt, men jag vill inte riskera min hälsa och kommer av denna anledning inte sätta igång och tokträna nu, nej det blir en långsam upptrapning. Sen ska jag fortsätta springa långsamt ett tag, sen får vi se om det blir mer fart senare, just nu är det en seger om jag kan komma tillbaka till ett vanligt löparliv igen.Unknownnoreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-8516438927227310934.post-16519963782479204482008-08-08T12:41:00.003+01:002008-08-08T12:46:04.376+01:00Sommarens bild<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgQ3MeBDhFF-TDqUQ6X46oDdWFHHLqv1ejzl6VZXwESzV9ZYz_2GwOyHiie_NiHLlXgFnBlh-fAzaqjvGStzSb8kLqNeAIYShfyhqbkpVyL7kUF6a10LeYq1GDz2UXnIzl5sf1mwKzHHz5e/s1600-h/n583587391_1110437_1514.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgQ3MeBDhFF-TDqUQ6X46oDdWFHHLqv1ejzl6VZXwESzV9ZYz_2GwOyHiie_NiHLlXgFnBlh-fAzaqjvGStzSb8kLqNeAIYShfyhqbkpVyL7kUF6a10LeYq1GDz2UXnIzl5sf1mwKzHHz5e/s320/n583587391_1110437_1514.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5232111468057787362" /></a><br />Det här är typ sommarens vackraste bild, eller nej det är det inte, men den är så sjukt fin. Att jag missade denna dag det var inte okej. Måste säga att det verkade vara typ hur soft som helst. Först Musköloppet, sen en soft lunch på min mors land.<br /><br />Nästa sommar, då är det fan jag som springer det loppet och sedan bjuder på saft, öl och bad, ni är härmed inbjudna!Unknownnoreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-8516438927227310934.post-69277943102816484282008-08-06T13:37:00.005+01:002008-08-06T13:52:37.181+01:00Jag snöar alltid in på sommarenAlltså, jag har semester, jag är typ sjukt mycket inne i en slags imorgonmood. Jag går långsamt, tänker långsamt och är sjukt långsam överhuvudtaget. <br /><br />Men under min semester brukar jag alltid snöa in på något, i fjol snöade jag in på seriemördare, fråga mig inte varför, men jag läste en massa böcker och en massa på nätet om seriemördare. I år har det blivit ganska mycket <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Jon_Krakauer">Krakauer</a>, fast det var inget nytt, det har jag gjort förr. Men min fascination för berg och äventyr har liksom vaknat igen och jag har försökt fatta lite varför.<br /><br />Krakauer är mannen som skrivit böckerna <span style="font-style:italic;">Into thin air</span> och <span style="font-style:italic;">Into the wild</span>, som ju nyligen blivit film. Han kan sägas vara en smula patetisk to say the least, utan att riktigt glorifiera döden så glorifierar han liksom idiotin i att hänge sig åt vansinnet, att liksom sätta handlingarna framför livet. Och inte handlingar som typ; jag friger barn från en tyrann som plågar dem och offrar mitt liv för deras frihet. Nej handlingar som exempelvis jag ska typ upp på den där helt obetydliga bergstoppen till varje pris, om jag så ska dö på kuppen.<br /><br />Jag är inte suicidial och jag är inte beredd att dö för dumhet, men jag fascineras av mina drifter. Av den totala egotrippen som naturen så ofta hjälper till att skapa i mig.<br /><br />Nu ska jag typ dammsuga, Jag lämnar med andra ord storstaden och blir lite primal en stund, graaau.Unknownnoreply@blogger.com7tag:blogger.com,1999:blog-8516438927227310934.post-12602909103641815052008-08-05T13:52:00.002+01:002008-08-05T14:02:34.507+01:00Jag verkar vara en mappieAv en särskild anledning har jag kommit över hela vårens utgivning av tidningen Mappie. Eller kommit över och kommit över, till min stora förskräckelse har jag kommit in i mappie liksom. Med viss skräck konstaterar jag att tidningen Mappie är det bästa magasin jag läst på mkt länge. Psykologen Tomas Böhm har en egen frågespalt, tidningen har roliga och ibland intressanta grejer om saker som oftast är lagom oangeläget, men ändå inte så ofta glättigt.<br /><br />I mitt hem finns ingen Mappie tidning, men när jag blir sjuk och någon ska ner och handla grejer till mig ska jag svälja, harkla mig och be dem köpa senaste Mappie.<br /><br />En sak till som bara måste ut, det är liksom semester och jag ägnar dagarna åt typ niente, Kristina Lugns frågeprogram på P1, det är det bästa jag har hört. Kan inte påminna mig något så glasklart i radio överhuvudtaget.<br /><br />Jaha, då kom man ut som mappie. Ska snart komma ut som troende också, stay tuned.Unknownnoreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-8516438927227310934.post-20049624215416679692008-08-04T12:00:00.003+01:002008-08-04T12:02:26.092+01:00Vi delar namn<a href="http://www.marathon.se/blog/Comments.cfm?Blo_ID=11&Ent_ID=593">Någon</a> har reggat mitt namn. Men jag delar så gärna, vi kan ju alla kalla oss för RH ibland liksom.Unknownnoreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-8516438927227310934.post-86270045711331106562008-08-03T21:36:00.002+01:002008-08-03T21:46:38.532+01:004K i superutrustningImorse åkte jag med min bror till Simrishamn för att träna min bror och några andra joggare i ett 2K spår. Skit i det egentligen, det viktiga i detta är följande, jag var ute i en mkt vacker skog, partiellt var det bokskog, det vackraste som finns. Jag började gå det fina spåret, det var mjukt och skönt att gå där, spånad stig. Jag gick där i skogen och plötsligt kände jag för att springa, jag sprang 2K, spåret var inte mer, väl framme i starten tänkte jag att fy fan vad skönt det där var, jag tar ett varv till, inga känningar i benet, allt skedde under ytterst kontrollerade former. Jag tog ett varv till, sammanlagt 4K alltså, jag var svettig som bara den efteråt, jag mådde mkt bra. <br /><br />Min utrustning, min löparmundering bestod av bar överkropp, ett par shorts och ett par flip flops. Har aldrig sprungit i flip flops förr och vet inte om det är särskilt smart, särskilt inte när man som jag är påväg tillbaka efter skada, men det var förvånansvärt skönt att springa i dem måste jag säga.<br /><br />Denna vecka kommer de riktiga testerna, eller jag tror jag ska våga testa lite iaf.<br /><br />För övrigt många utmaningar avseende min löpning framdeles. Mer om det i framtiden.Unknownnoreply@blogger.com6