Tuesday, July 22, 2008

Giant step för mig, ett litet steg för alla andra

Jag har idag sprungit för första gången sedan 31 maj, 3K i maximalt uppförslut (på löpband) på 15 minuter. Inte mycket för världen men ett stort steg för mig.

Kändes bra i benet och jag ska invänta eventuella reaktioner fram tills imorgon bitti.

För övrigt var det sjukt jobbigt att vara tilbaka, inte det minsta kul att bli så slut som jag blev av lite promenadlöpning direkt.

16 comments:

Benet said...

Fan vad gött att höra (läsa)!

Vet vad du menar med att känna sig slut efter lite lugn löpning efter ett långt uppehåll. Känns riktigt surt, men det går ganska snabbt att komma tillbaka i gammal god form.

Dunceor said...

Skönt att du är tillbaka och jag hoppas du kan stega upp och köra på. Löpning är mycket psykiskt och det har du så det borde gå att komma tillbaka någerlunda snabbt!

Berglund said...

Back on track! Gött! :D

Magda Gad: said...

Bra. Nu är det positiva tankar som gäller:

- Du har sprungit.
- Det gjorde inte ont.
- Kondition kommer tillbaka snabbt.

Snart back on track. The right track.

Karin said...

Välkommen tillbaka! Håller tummarna för att den enda värk du känner imorgon är vanlig hederlig träningsvärk. Skynda långsamt, bara.

Fredrika said...

Det var den bästa nyheten på länge!

Då har nedräkningen börjat alltså.

medeldist said...

Låter alldeles utmärkt. Hoppas det går bra, vet alltför väl hur frustrerande det är att inte kunna springa.

MarathonMia said...

hmmm - pikad fasan undrar hur mitt snabbtempo kan kallas promenadtempo?

Kul att du är tillbaka. Glädjen kommer snart, du har ju så mycket att se fram emot!

Jag, Runners high said...

Men Fasan, det var bara i en kvart.

Och alla vet att du är bäst ändå vet dy!

Helena said...

Va kul Allan!!! Får man se dig imorrn på träningen då? In action till och med? Eller har du piskan med dig till oss kanske;-D

Jag, Runners high said...

Jag ska piska er. Men tror jag avvaktar med egen debut på asfalt.

Nix said...

Och dom säger att stan har blivit tyst och ful och öde älskling
Att det kommer bli en lång kall vinter
Jag har lärt mig att saknaden är värst när nån har sovit som ett barn
Genom en iskall vinter

Du är min hjälte för du vågar vara rak
Du är min hjälte för du är precis så svag som jag
och hjälp mig jag behöver dig igen igen igen

Och du känner att staden är precis som staden alltid varit
I väntan på en lång kall vinter
Och du säger att saknad kan man lära sig att leva med ibland
Genom en iskall vinter

Du är min hjälte för du vågar vara rak
Du är min hjälte för du är precis så svag som jag
och hjälp mig jag behöver dig igen igen igen

Du är min hjälte för du vågar vara rak
Du är min hjälte för du är precis så svag som jag
och hjälp mig jag behöver dig igen igen igen


Jag fäller en tår av lycka för din skull!

Anonymous said...

Det där med benhinnor... och stressfrakturer... Inte sällan är ju hälisättningen (och tålyftet) en rot till problemet. Kan du hoppa hopprep? Jag brukar kunna hoppa hopprep och till och med göra lite hälsparkar när mina benhinnor är sura. Kan du inte göra det? Jag har ju inte haft stressfraktur, men benhinnor har vi ju all lite till mans och kvinns.

Det som är lite intressant med hopprep är ju att det är rätt mycket syreupptagning man får på köpet. Flåsar och svettas gör man.

Jag, Runners high said...

Hmmm intressant. Jag ska testa snart.

Catti said...

Så himla roligt att läsa att du fått springa igen och att det kändes bra i benet.

Så fort du känner dig säker på att frakturen är läkt tror jag du kommer fara fram i din vanliga fart igen.

Ta det försiktigt nu och ha härliga "komma tillbaka pass".

Dunceor said...

Hur känns benen nu så här efter du sprungit? Kändes det ok fortfarande dagarna efter?
I torsdags fick jag lite känning i min ena benhinna och jag är livrädd för åka på samma som dig. Nu är jag dock förkyld så blir ändå löpvila några dagar men det känns ändå som jag måste göra något för förhindra att jag också åker på antingen stressfraktur eller benhinneinflammation.