Monday, April 30, 2007

Studentmössan och den moderne mannen

Kalla mig modern eller motvals. Eller kalla mig för en man utan respekt för tradition. Men jag måste få fråga en sak. Vad är det här med studentmössan för något?
Varför ser jag män (mest) som sjunger i kör med studentmössor vid valborgsbrasan?
Personligen känns glädje inte som ordet on top of my mind när jag ser en studentmössa. Hade min egen en gång. Den gången mådde jag direkt illa. Jag hade just slutat gymnasiet, fått mitt usla betyg och stod nu i dörren till skolgården. Det var tänkt så att vi studenter skulle springa ut på gården och lyckligt skrika rakt ut. Jag var inge lycklig alls men kände att masspsykosen krävde av mig att skrika och bära min mössa ändå, liksom spela med. Okej nog om mig och åter till min fråga:

Varför står dessa män, inte pojkar, och sjunger med sina studentmössor på huvudet? Det var en period som ju inte hade mycket; sexuell ambivalens och frustration, tonårspsykoser, identitetskriser, fylla, oro och (kanske viktigast av allt) skeva världsuppfattningar. Jag pratar nu inte exakt om mig själv utan rent generellt, detta är problem som drabbar teenagers. Det luktar lite muggigt och skitnödigt i min värld med dessa män som jollrar vidare med dessa mössor måste jag säga, som om de aldrig kommit över fyllan, ångesten, ambivalensen och frustrationen men gör allt för att dölja det.

Saturday, April 28, 2007

Bazoueira

Min vän Jakob har haft en bar som heter Nada. Nu har han en klädbutik som heter Bazoueira (typ skräp på ngt slags latinoslang).
Jakob känns inte som en blyg och modest person, men han väljer sina namn med omsorg. Nu går jag till butiken och träffar honom.

Claes Olssons sista suck

Insjöns svar på Ingvar Kamprad kan dra åt helvete! Ursäkta mitt språk men jävla dalmas till att göra dåliga grejer.
Nej förlåt. Men motorsåg nummer två från hans butik var lika dålig som nummer ett.
Jag lämnar Clabbe nu och söker upp my chainsawshop around the corner istället, var nu den kan ligga.
Imorgon blir det ett längre pass.
Igår blev det den där tunga backen i Liljan, upp och ner, upp och ner.
Kan inte släppa Rune, han är min idol. Trodde jag hade slutat med idoler.

Friday, April 27, 2007

Rune Larsson

Rune fick mig igårkväll att känna mig ungefär lika heavy som en hundrameters löpare. Han fick mig att känna det som att jag tog badstegen medan han gör svandyket från klippan i Acapulco, som att jag var Inner circle medan han är Horace Andy om ni fattar.
Eller som att jag berusar mig med kaffe medan Rune skjuter heroin.
Läs om Runes Spartathlon 2007

Thursday, April 26, 2007

Go kväll

As I write sitter jag och äter.
Satte på TVn för att slippa höra mina egna tuggor så väl.
Det är Go kväll på tv.
En tjej (Guldlock) håller på att fixa med en dams (Monas) hår och lägger en make up.
Guldlock verkar vara stylist eller frisör eller stylistfrisör.
Hon är jättesöt, stora ögon och guldlockigt hår. Liksom Eskilstunas absolut sötaste och trevligaste frisörstylist känns det som.
Det fina nu är att hon får utrymme att prata hårvårdsprodukter på ett fantastiskt sätt. Det är verkligen ingen hejd på snackandet om hårvårdsgrejer och det ena är mer suberbra än det andra. Hela hennes person utstrålar ett sunt liv med mycket hårvård och consiilers eller vad det nu kan heta.
Jag börjar fantisera om vårt gemensamma liv, mitt och Guldlocks. Jag kommer hem från jobbet på sjukhuset och hon kommer hem från salongen, vi äter, sen kanske vi älskar, eller kanske går ut och tar en joggingtur ihop (bara en lite lugn tur). Det är sen problemen kommer, vad ska vi tala om? Hennes vackra hår?
Guldlocks jättevackra hår och hur lockarna kan ligga så fint? Eller kanske noppa grejer för mig och mina vilda ögonbryn? Vet inte om jag ska tänka mer på detta för jag kanske får mardrömmar i natt.
Mona däremot, som är gift med Kjell- Rune och nu sitter i Go kvälls "gör om mig" studio, hon verkar söt all the way. Fast vi kanske inte heller kommer mötas.

Vilodagen

Neeeeeeeej!
Jag vill inte. Vill verkligen inte men jag antar att jag måste. Vila alltså. Tänkte ta ett relativt snabbt backpass imorgon (Brunnsgatan i hög fart). Samt ett lite längre på lördag (fast inte jättelångt kanske 20 km).
Och sen vill jag klaga lite mer. Jag vill klaga på mig själv. Varför kan jag inte sluta tänka på löpning? Jag börjar känna mig som en fåne.
Kanske kan denna fantastiska vårkväll ägnas åt en längre promenad?

Snart ska jag skriva ett inlägg som tar upp den lite kvalmiga frågan jag får ibland från halvskarpa analytiker i min närhet: "Vad springer du ifrån Allan?"
Men jag måste ladda inför den uppgörelsen.

Wednesday, April 25, 2007

London

Efter den tragiska incidenten med löparen som trillade på mållinjen i London (jag har inte läst om det, endast fått det återberätat för mig) har jag nu hunnit typ bli påmind om denna tragedi av typ tio personer. Fattar inte riktigt varför alla tar upp det med mig?

Idag ska jag springa hemifrån, till Djurgården och tillbaks (13 km), jag längtar. Sen ska jag springa ner till puben för mer CL.

Dope music at the peak of the runners high

Da Funk – Daft Punk
Like a motorway – Saint Etienne
Shoreline - Broder Daniel
Notorious Kim – Lil´ Kim
Betty Davis eyes – Kim Carnes
Touch to much – AC/DC
Accident (week-end à Rome)- Saint Etienne Daho
Thieves Like us – New Order
Born to run – Bruce Springsteen
The well and the lighthouse – Arcade Fire
Adrenaline - med ngn sån där latino typ (minns ej vem). Fattar att det är töntigt men hey det är "at the peak of the runners high".

Plus typ varenda eurodisco låt som någonsin gjorts.

Tuesday, April 24, 2007

Blue rock



Finns det en genre som kallas för blue rock? Om inte så uppfinner jag den nu. Tindersticks är ett av banden i den genren. Det finns mkt att säga om Tindersticks och det mesta vet jag knappt om det är possitivt. Två saker måste jag här säga om dem. Vissa låtar är så jävla fucking bra blue rock och fy fan vad fint dom alltid gjort saker rent grafiskt.
Bilden ovan exempelvis av Phil Nicholls, man liksom ser att det är Tindersticks (det är för övrigt Dave Bedfords skor). Det var egentligen bara det jag hade att säga om Tindersticks och blue rock.
Imorgon tror jag att jag ska prata om en annan musikstil, dope music.
Ikväll ska jag antagligen ta ett återfall nikotin och se på fotboll (cl).

Svart Keps

Sprang nyss för första gången i den nya kepsen. Det var fel keps. Solen har ju precis börjat skina och kepsen är svart. Fattar inte hur man kan göra en svart keps för löpare. Man vill ju inte alstra extra värme på huvudet direkt och för min del gillar jag keps eftersom det stoppar solen från att blända mig.
Dagens pass var rätt bra, 13 km på 55 minuter. Detta trots den svarta kepsen.

Monday, April 23, 2007

.....with a twist.




Idag började massören prata om att han ville bo på landet istället för på Kungsholmen, där han nu bodde. Jag känner mig då och då tvungen att svara honom genom att ställa frågor. En bra ”coldtalk” fråga var ju då att fråga honom var på landet han ville bo.
Hans svar förvånade mig en smula; han ville bo i Gryts skärgård eller i Santa Annas skärgård. Jaha sa jag lite förvånat, så kan du jobba inne i Norrköping då? Undrade jag.

Men nej, massören hävdade att han skulle flyga till jobbet!

Nu började massagen kännas lite obehaglig tyckte jag. Kändes som att jag fick massage av en kille som inte hade alla föl i spiltan eller vad man ska säga. Det verkade liksom lite lätt obehagligt att ligga och få massage av en kille som på allvar menar att han ska flyga till jobbet varje dag.
Jag påtalade för honom att det hela lätt lite konstigt.
Massören börjar då berätta för mig om hur enkelt det är. Man köper ngt som heter ett ultralätt plan, något som inte är så jättedyrt hävdade han, sen måste man ha flygcertifikat vilket kostar knappt över 10 000 kronor för att få köra ultralätta plan. Samt, och detta var det som fick mig att tvivla på mitt tvivel så att säga, om man köper ett ultralätt plan med flytponton krävs inga särskilda landningsavgifter och ruttloggningar (eller vad det nu kan heta). Det är bara att flyga under dygnets alla ljusa timmar.

Jaha där låg jag alltså och började känna mig orolig på ett sätt. Fortfarande (i skrivande stund) vet jag inte om det verkar så värst omdömesgillt att själv tro att idén är genomförbar och då vet jag inte längre om jag verkligen vill att han ska hantera mina fötter och ben. Han kanske liksom har samma vilda idéer om mina ben och hur han ska behandla dem som han har om hur han ska ta sig till jobbet.

Eller så är det bara jag som fyller mitt huvud med dumheter. Kanske är han the perfect fool eller så kanske det är jag som är the perfect fool och han som är the perfect genius. Eller så är ingen perfect alls.

Massage sportif.....

Var för andra gången i mitt liv på idrottsmassage hos en massör vi har på personal gymmet på jobbet imorse. Massören, som jag glömt namnet på pratade oavbrutet även vid detta andra besök. Jag drar härmed slutsatsen att det är så han jobbar, snackandes oavbrutet om annat än just exakt mina ben. Börjar förlikas med detta även om jag har 95% fokus på vad han gör med sina händer på just mina ben (bland annat eftersom det gör förbannat ont hela tiden).

.....och en motorsåg.

Ett annat ärende pockade och jag såg mig tvungen att ta tag även i detta samtidigt som kepsinköpet. Skulle byta den motorsåg jag nyligen köpt för att röja skog med på landet. Den jäveln funkade inte vilket är värt spaltmeter för att beskriva ilskan jag känt inför det. Jag tog med min motorsåg, som inte gick att demontera utan var fullt monterad med sina vassa tänder blottade. Inne i löpbutiken lade jag märke till något. Känslor av misstänksamhet och rädsla spred sig hos alla i lokalen som såg mig med min motorsåg. Ville såklart inte att folk skulle vara rädda, men vad skulle jag göra? Nu var jag ju där.

Jag ville nu på något subtilt sätt förklara att jag inte var farlig. Visste verkligen inte hur detta skulle gå till men jag ville det verkligen. Nu inträffade något märkligt, jag ville förklara min ofarlighet genom att förklara vilken dedikerad och semirutinerad löpare jag är. Jag tänkte helt enkelt att bara de fattar hur mycket jag springer så kommer de sluta vara rädda.
Varför i hela friden tänkte jag så? Vad skulle bli bättre om min omvärld fick veta att jag springer mer än fem mil varje vecka.
Skulle jag se en kille med en motorsåg i en löpbutik som står och gormar om hur snabbt och långt han springer skulle jag dra direkt.
Jag insåg där och då att jag fan har lyckats börja identifiera mig med det förbannade löpandet. Det lovar jag att sluta med. Tror att jag i framtiden inte tar med mig motorsågen istället.

Sunday, April 22, 2007

...en keps....


Efter löpningen fick jag bråttom. Märkte under passet att min keps, som jag alltid, alltid har när jag springer har börjat lukta. Inte så lite heller utan mycket. Den luktar mögel och ammoniak. Jag vet att det låter äckligt men så är det. Jag beslutade mig därför för att skynda ner till min löpbutik för att köpa en ny. Den nya är ful och jag hatar den. Min gamla är fin men snart är den slut, eller nej den är slut och jag sörjer det.

Tre mil.....


Blev dagens resultat (kanske, beroende på vad man menar med resultat). Jag sprang i lagom fart (vad det då kan betyda). Lagom idag var att ta sig runt på 2.28. Idag hade jag sällskap med J.
Han pratade som vanligt hela tiden. Inte en sekund av tystnad. Bland annat berättade han om överklassens Skåne. Hur de super och hur de organiserat sitt festande genom att exempelvis bygga om gamla industrilokaler. Kände mig lite kittlad av historierna. Överklassens Skåne kändes en smula exotiska där de sitter i sina slott med koskit upp till knäna och bräkande drängar omkring sig. Kände mig imponerad nästan fast jag är 32 och varit med om en del samt borde ha vetat bättre.