Vilodagen

Neeeeeeeej!
Jag vill inte. Vill verkligen inte men jag antar att jag måste. Vila alltså. Tänkte ta ett relativt snabbt backpass imorgon (Brunnsgatan i hög fart). Samt ett lite längre på lördag (fast inte jättelångt kanske 20 km).
Och sen vill jag klaga lite mer. Jag vill klaga på mig själv. Varför kan jag inte sluta tänka på löpning? Jag börjar känna mig som en fåne.
Kanske kan denna fantastiska vårkväll ägnas åt en längre promenad?

Snart ska jag skriva ett inlägg som tar upp den lite kvalmiga frågan jag får ibland från halvskarpa analytiker i min närhet: "Vad springer du ifrån Allan?"
Men jag måste ladda inför den uppgörelsen.