Tuesday, November 11, 2008

Slutet på historien

Med sorg, vemod och viss lättnad vill jag härmed meddela att jag inom en snar framtid ämnar lägga ner denna blogg. Innan jag gör det skulle jag gärna vilja skriva ur mig någon form av magnum opus, men jag antar att detta inte är möjligt. Jag skulle helst vilja med en mening få ur mig allt, fånga själva löpningens eller i alla fall min löpnings kärna. Detta går inte men jag vill ändå på något sätt avsluta denna resa på ett långdraget sätt. Jag funderar på hur detta ska gå till och återkommer i frågan.

Nu skulle jag egentligen vilja berätta för er om min tid som besatt av att bygga bord, hur det gick för mig när jag skulle bygga mitt fjärde bord, mitt mästerverk, men jag blir så jävla arg när jag tänker på det, så jag kan inte.

20 comments:

Masse said...

Allan, du får gärna gästblogga på min eller Niklas bloggar när andan faller på.

Tack, för alla roliga och läsvärda inlägg.

Fredrika said...

Hoppas, hoppas, hoppas du åtminstone låter bloggen ligga kvar! Och vara till glädje för alla nya framväxande löpargenerationer. Eller måste vi rippa typ hela databasen med en gång?!

Magda Gad: said...

äh men kom igen, don´t be so dramatic :-) låt bloggen ligga, folk kommer gå tillbaka i historyn och hämta massa inspiration, sen kan du skriva nån gång ibland om andan faller på. om löpning, om bord, eller annat :-)

Henrik said...

Sjukt... den störste ska lägga ner!
Jag anar dock pirater bland halmstrån. Någon annan har snott Allan från Blogspotteamet.

Anonymous said...

Varför?
Har du tröttnat på löpning? Eller är det själva bloggeriet du tröttnat på?

Karin said...

Jag kan inte låta bli att le när du beskriver ditt liv som bordsbyggare. Kan du inte bara berätta om det tredje bordet istället?

Du har inspirerat och lockat till både skratt och medlidande. TACK för det. Jag hoppas att du skriver ett och annat inlägg framöver ändå, kanske som gäst hos Niklas eller Masse. Du har liksom ett sätt att skriva som gör att man bara vill läsa mer...

Anonymous said...

Jag blir lite lessen, tycker det är sorgligt. Började springa "på riktigt" tack vare din blog...och nu ska man plötsligt stå på egna ben..hur ska detta gå? Önskar att jag kunde göra något som hjälpte dig att återfå skriv- och/eller löplusten!

Blev det för allvarligt/tråkigt på nåt sätt, eller är det skadan som har tagit så hårt? Eller andra planer på gång, som Henrik tror? Hoppas i allafall att allt är bra med dig.

Bloggar du om bord så lägger jag ner löpningen och börjar med bord istället, i någon form, jag lovar. Bord är nog helt klart underskattat, när jag tänker efter. Ja, helt klart.

/trogen läsare

n'batha said...

Byggabordbloggen? Jag har byggt några, jag kan gästblogga på den.

Jag, Runners high said...

Alltså egentligen skulle jag ju kunna skriva här var tredje vecka. Men jag känner inte att det finns någon riktig vits med det. Fast igår efter mitt pass så ville jag verkligen skriva, kände att jag kommer sakna denan blogg. Men den får nog läggas på is ett tag iaf. Fast först, ett sista inlägg.

MarathonMia said...

Det vore ett brott mot mänskligheten att lägga ner din blogg.

Samla på dig tankar och gör långa inlägg var tredje vecka!

Jag förstår inte hur Maria Pol ska kunna ta emot så många rehab-patienter om du inte fortsätter...

Linda said...

Allt är bättre än inget. Var tredje vecka, bord eller vad fan som helst.

Joel said...

Skriv en bok! Om nödighet, löpning, bord.

Anonymous said...

tråkigt men tack för tiden med alla fina, roliga och gripande inlägg.

LDR said...

Sluta inte

Dunceor said...

Det är tråkigt du kommer sluta men har haft det lite på känn eftersom det har gått så långsamt här sen i somras.
Jag hoppas du kan behålla bloggen här och i alla fall skriva ner loppberättelse när du springer något större.
Lycka till i framtiden!

MarathonMia said...

BORDe det inte komma nåt snart...

Anonymous said...

Hörde att du börjat skriva i Café. Är det det som tar din skrivmotivation numera? Men det kanske är en toklögn.

I. a. f. Tack för en bra blogg. Du var bland de få bloggare som överträffade löpsteg med skrivstil.

Fortsätt bry din hjärna med att
sätta ord på känslorna efter en bra prestation. Sådant ger mersmak.

Keep on running in the free world!
HW

Magda Gad: said...

vi har inte gett upp om dig än, bara så du vet :-)

Karin said...

Den som väntar på nåt gott... (väntar i detta fall alldeles för länge, Allan kom tillbaka!)

MarathonMia said...

*visslar*