Monday, October 6, 2008

Köpenhamns gator, hur jag ser på dem

Spenderade helgen i Köpenhamn, spenderade den med att strosa runt i staden och egentligen det enda jag försökte klura ut var vart och hur marathonbanan gick. Det är ett så starkt ögonblick för mig så jag uppenbarligen hellre letar gator där jag sprungit än letar butiker eller genuina smörebrödshak. Det fanns inte en gata i Köpenhamn som jag inte värderade först och främst efter kriteriet om jag sprungit på den eller inte. Kanske är det det som är marathonturism, att strosa runt och liksom minnas sina egna hjälteinsatser. Eller så kan man bara kalla det vansinne eller total, rå narcissism.

9 comments:

Magda Gad: said...

vissa minns sina ex, andra minns sina ex-träningspass... vissa är ihop med människor, andra är ihop med sina utmaningar...

(jag tror jag tillhör den senare kategorin)

Berglund said...

Det drä måste vara en sannerligen stark bekräftelse på marathonturism, helt klart! ;)

Vad står du inför kommande utmaningar på löparfronten? Blir det till att vässa formen inför Stockholmsmaran och sub 3h?

Irrelevant said...

Oh vad vi alla håller med allt vi säger hela tiden (läs alla inlägg och jämför med alla era kommentarer). Klart det är Narcissism. Och det är inte hälsosamt. Lägg ner för helvete.

jumper said...

Jag gillar av någon anledning kommentaren från "irrelevant", antingen den är fejkad, ironisk eller allvarlig. Den piggar upp och hade så gjort, var den än hamnat.

(Natuligtvis håller jag inte med om slutklämmen).

Anonymous said...

Det irrelevant påpekar stämmer verkligen. Märkligt att alla kan hålla med om allt som skrivs på diverse tränings/löparbloggar (inga namn nämnda).
Visst handlar det om Narcissism.

Jag, Runners high said...

Ja för fan. Visst gör det det.
Och att alla håller med är kanske mer att se som att många faktiskt gillar varandra.

Vilket i sig kan tyckas en smula ointressant.

Jag läser inte så många bloggar och vet inte därmed så mkt om omvärlden. Men jag är inte ute efter typ massa smutskastning och dyl. Snarare vill jag bara dela med mig av mina erfarenheter som löpare. Plus att jag gillar att skriva ganska mycket.

Puss o kram!

Allan

jumper said...

Ja, visst har du rätt Allan, men samtidigt vet jag, att jag själv drar mig för att tala om, när jag inte håller med om vad som skrivs på olika bloggar. Det är aldrig roligt att gå mot en kompakt ström, i synnerhet inte om denna yttrar sig i positiva termer och glada tillrop. Själv blir jag glad åt ärlig kritik eftersom det tyder på intresse. Om jag ska tillåta mig att vara lite torrtråkig här, så finns det kanske lite utrymme mellan oreserverat medhåll och smutskastning. Fast det vet du ju egentligen.

Här är det läge att för säkerhets skull dra till med ett gäng smileys: :-) :-) :-)

jumper said...

För undvikande av missförstånd:

Jag tyckte inlägget om Köpenhamn var intressant. Jag känner igen mig.

Shylock said...

Hörru, testa att turista på ett ställe där du inte slitit sulor så kommer du att upptäcka nya, spännande saker...

Själv måste jag återvända till Berlin för att se staden som mitt tunnelseende blockerade.