Tuesday, October 14, 2008

Mitt fall

Okej, gårdagen bjöd på ett 13K pass med en snittfart på typ 4.30 fart. Jag hade för ambition att ta det mkt mkt lungt, fattar inte varför det aldrig funkar. 4.30 är inte jättehårt, men still, jag vill lära mig att ensam kunna gå ut och ta det lungt, stanna till vid en söt kotte, eller typ säga till en gammal tant att det är vackert väder och trevligt att vara nere vid Brunnsviken en sånhär dag. Nu skiker jag bara till tanterna att de ska flytta på sig.

Detta med att inte kunna ta det lungt, det kommer fan bli mitt fall. Jag kommer göra en Jimmie Fixx en vacker dag.

9 comments:

Anonymous said...

Taskig karaktär är en folksjukdom.
Dock brukar utgången vara åt motsatt håll. Tänk den dagen man får kalla 4:30 för "inte jättehårt"...
Gaska upp dig och våga dra ner tempot nu. Lägg löparhybrisen åt sidan och bara snigla en bit.

Magda Gad: said...

det kanske är så att du inte finner nån mening i annat än att springa skiten ur dig. då kanske du skulle göra nåt annat. spela golf till exempel.

MarathonMia said...

Äsch! Är man diva så är man - supersvårt att träna bort, fast du gör en rätt ödmjukt intryck utan löparskorna. Lite Clark Kent över dig.

bureborn said...

Bachs Air i podden, en trixig terrängstig eller flugpapper under skorna kan kanske funka?

Berglund said...

Powerwalka?

Kör hårt! :)

Catti said...

Börjar tro att 4,30 fart är lugnt för dig :-).

clarence said...

Lugn och fin nu Allan.Dödslängtan? Fixx dog väl i löparspåret?

Karin said...

Äsch, du har väl ditt naturliga löpsteg i farter mellan 4- och 4:30-pace för tillfället. Säkerligen farligare att tvinga in kroppen i ett långsamt tempo där du riskerar att skada dig pga ett onaturlig löpsteg. Fast du får kanske låta bli att öka km-mängden för mycket ett tag till...

Sofy said...

Usch. Know the feeling. Jag blir just nu ständigt tvingad till ett irriterande långsamt tempo av min löparcoach. Min kropp har ytterst svårt att ta det till sig, men jag kämpar på. Tror nyckeln till att jag faktiskt gör som han säger ligger i att han är anlitad för att få mig att utvecklas och för att han kan sina saker, rätt dumt att envisas då liksom. Du kanske också skulle be nån annan snickra ihop en vecka med pulsnivåer, sträckor och farter? Om du nu verkligen kan tänka dig att springa i en annan takt och tror atd et gör dig gott.