Sunday, June 1, 2008

Det lilla helvetet

Stockholm marathon 2008 är det närmaste helvetet jag någonsin kommit tror jag. Jag hade krampkänningar under mer än en mil och tvingades sänka farten för att inte bara liksom krampen skulle ta greppet om mig.

Av just den anledningen måste jag säga att gårdagens lopp är det jag någonstans håller som högst hitills, att jag liksom mot bättre vetande stod ut hela vägen.

3.25.24 och plats 1001. Inte mycket för världen, men en arbetsseger för mig.

Som det känns idag så blir det ingen novell på ämnet SM 2008, men vi får se imorgon.

Stort tack till alla er som fixade den fantastiska fecken ute på Essingen. Kändes som en riktig wild bunch som satt och kollade på marathonsändningen som hade spelats in. Det var verkligen trevligt att se er alla.
Och vanadislunden var för övrigt ett i sanning vackert möte det med.

Mot framtiden!

11 comments:

Karin said...

Tycker att du var otroligt stark som sprang igenom maran trots smärtan. Det är att ha marathonpsyke!
Håller för övrigt med om att festen igår var kanon på alla sätt.

Masse said...

Kul att träffa alla Linnéaner.

Starkt jobbat!!!

Klas said...

Kul att se dig med, både innan och efter. Jag är sjukt imponerad av att ni orkade festa så sent efter den satans helvetesmaran. En pizza, smuttande på en folkis och ett par tjuvrökta cigg i Vanadislunden fick räcka. Sedan var det taxi raka vägen till sängen för min del.

gullfot said...

Fan, jag blir faktiskt glad av att läsa detta. Mot framtiden, som sagt!

Det var kul att ses. Extra hälsning också till Alessi, det vara roligt att växla några ord och jag hoppas naturligtvis på gästblogg med rapport :-)

Anonymous said...

Arbetssegrarna är banne mig de vackraste! Snyggt jobbat!!

Annika A said...

Jag är imponerad av ditt slit. Att med krampkänning ändå lyckas se glad ut och kasta slängkyssar på Söder Mälarstrand efter 31,5 km är värt en egen notering i maratonboken.

Alessi said...

Du var grym Alle. Fullkomligt bananas att klara av maran med benhinneinflamation, hästlinement eller ej.

Fredrika: Detsamma! Marathon-rapport kommer snart.

Dunceor said...

Jag hade samma känsla av Stockholm Marathon, det var de närmaste helvete man kommer. Starkt kämpat av dig och det är en bra tid i värmen så den ska du vara nöjd över. Trevligt att säga hej på festen men jag missa visst att hälsa på Alessi. Förhoppningsvis kommer fler chanser.

Sten Berg said...

Ja för fan Lecho, jag vill ha din rapport, pronto.

Benet said...

Mot framtiden var det, ja!

Imponerande att du fixade en så pass schysst tid med skrikande benhinnor (som inte ens var tejpade...) och krampande lårmuskler. Sjukt imponerande när jag tänker efter lite till.

Riktigt trevligt att träffas IRL ute på Essingen.

Och nu sitter man i nordvästra Skåne på ett Gästgifveri tillsammans med din brorsa. Världen är allt bra liten...
Sjukt liten!

Sten Berg said...

Ha ha ha, men dåså. Då är värlfden rätt liten då då.

Verkligen kul att ses.