Wednesday, August 6, 2008

Jag snöar alltid in på sommaren

Alltså, jag har semester, jag är typ sjukt mycket inne i en slags imorgonmood. Jag går långsamt, tänker långsamt och är sjukt långsam överhuvudtaget.

Men under min semester brukar jag alltid snöa in på något, i fjol snöade jag in på seriemördare, fråga mig inte varför, men jag läste en massa böcker och en massa på nätet om seriemördare. I år har det blivit ganska mycket Krakauer, fast det var inget nytt, det har jag gjort förr. Men min fascination för berg och äventyr har liksom vaknat igen och jag har försökt fatta lite varför.

Krakauer är mannen som skrivit böckerna Into thin air och Into the wild, som ju nyligen blivit film. Han kan sägas vara en smula patetisk to say the least, utan att riktigt glorifiera döden så glorifierar han liksom idiotin i att hänge sig åt vansinnet, att liksom sätta handlingarna framför livet. Och inte handlingar som typ; jag friger barn från en tyrann som plågar dem och offrar mitt liv för deras frihet. Nej handlingar som exempelvis jag ska typ upp på den där helt obetydliga bergstoppen till varje pris, om jag så ska dö på kuppen.

Jag är inte suicidial och jag är inte beredd att dö för dumhet, men jag fascineras av mina drifter. Av den totala egotrippen som naturen så ofta hjälper till att skapa i mig.

Nu ska jag typ dammsuga, Jag lämnar med andra ord storstaden och blir lite primal en stund, graaau.

7 comments:

Jonas said...

Jag älskar också både Into the Wild och Into thin air. De är helt fantastiska.

I ett avsnitt av tv-serien Iconoclasts (Kändisar i närbild) – där olika kända personer träffas – pratar Krakauer och Sean Penn om just det här. De menar att trygghet är ett grundläggande behov för människan, men det kan också gå för långt, det kan bli en sjukdom.

Och det är väl det som Krakauers böcker handlar om, var den gränsen går?

Jag, Runners high said...

Antar att det var detta: http://www.youtube.com/watch?v=waWGnTbVIEE
Hade tänkt lägga ut filmerna på TLU, men vet inte hur mycket Krakauer och male liberation den bloggen klarar.

Trygghet är ju ett ganska komplicerat ord, eller tillstånd, och mycket av det som kan kallas trygghet för kollektivet kan ju liksom vara så fruktansvärt klaustrofobiskt och iskallt för individen. Sånt som sociologer i all evighet och med nanopresicion ältat.

Jag har helt klart inga svar, det har jag aldrig haft, men det väcks liksom så många intressanta frågor.

Jag, Runners high said...

För övrigt publicerades följande i AB nyligen;

http://www.aftonbladet.se/kultur/article2950440.ab

Jonas said...

Det är väl det den bloggen är: male lib. Haha.

Jag växte, precis som McCandless, upp med Jack London. Är fortfarande ett stort fan. Dock på Sveriges största slätt (fast på Bergsgatan när jag tänker på det).

Bra artikel i bladet.

Jag, Runners high said...

Ha ha ha jo, male lib i en slags vid och könsöverskridande bemärkelse är nog exakt vad TLU handlar om.

Jonas said...

Ja, male lib-rörelsen exkluderar ingen. Alla som vill kämpa för sin rätt att göra vackra men lite löjliga saker utan egentlig anledning är välkomna.

Magda Gad: said...

Ahhhhhhhh...... Krakauer. Grym.

Into the wild-snubben hade riktigt långdistanspsyke.