Saturday, September 29, 2007

Runners High is lämnar Sverige

Jag drar nu och lämnar följande något försiktiga tips.
3.08.16

Det är vad jag skriver, in my mind just nu finns inte den tiden ens på kartan, in my mind så går det så mkt snabbare. Men mitt tips är ändå 3.08.16.

Friday, September 28, 2007

Lycka till!

Alla ni som springer LL imorgon och läser här, lycka till. Slå Anders Gärderud på käften från mig om han så mycket som andas ordet nerförsbacke!

Go kväll igen

Okej!
Åt just middag till Go kväll igen, gör det ibland när jag önskar mig intressant middagssälskap, jag äter oftast till Gokväll då.
Det blir liksom alltid så många frågor som behöver svar efteråt.

Ikväll är Tsunami Lottie med om ni minns henne. Hon är med och det första som sägs är att hon inte vill prata om Tsunamin. Nähä, okej, så vad ska vi prata om då? Lite som om Bruce inte skulle sjunga om han var med på Gokväll, nähä, nej okej.

Så vad pratar Tsunami Lottie då?

Jo, allt mellan himmel och jord.

Två mål i Berlin

En kompis som läser denna blogg ringde häromdagen.
Vi snackade om allt möjligt och när vi var på väg mot slutet av vårt samtal sa han "Lycka till i Berlin! Försök att inte skita på dig denhär gången!"

Detta beskriver mina två mål med Berlin marathon;

  • Att kvala in till Boston (sub 3.10)
  • Att inte skita på mig

För övrigt, en liten statusrapport, jag har jävligt ont i huvudet och känner mig rosslig.

Igår och idag

Igår körde jag en innan frukost jogg, gick upp 6.15 och sprang en mil på fastande mage. Själva löpning förflöt bra. Allt gick bra, men bäst var själva morgonen, att springa tidigt på morgonen borde man göra oftare.
Djurgården igår var inhöljt i dimma och vattnet var exakt stilla och på Östermalm hade inga bilar börjat åka. Det var lugnt, vackert och stilla.

Okej, så en liten statusrapport: igår kände jag mig starkare och friskare än jag gjort på mycket länge. Idag har jag rejäl huvudvärk och känner mig mycket trött.

Konstigt detta.

Imorgon bär det av till Berlin!

Thursday, September 27, 2007

Den snälle P-nissen

Kanske borde jag inte kalla Greger för P-Nisse, känns som att hugga en god människa i ryggen just nu. Jag kallar honom därför bara Greger numera för det var ju så han presenterade sig för mig igår kväll.

Jag mötte igår kväll lite genuin godhet, såhär gick det till.

Jag satt och softade lite igår kväll efter det vackra intervallpasset på Stadion och efter att jag under andakt ätit mina två ägg och lite paprika.
Klockan kanske är halvtio när det plötsligt ringer, jag känner inte igen numret men svarar efter en stunds tvekan.

- Hallå det är Allan!
- Är det Allan ….., ägare till en röd Alfa Romeo 33 från 1989?
- Ja, hurså?
- Mitt namn är Greger och jag står här bredvid din bil på Döbelnsgatan och noterar att du parkerat lite för nära en garageutfart.
- Jaha Greger om du ursäktar frågan men vem är du?
- Jag är parkeringsvakt.
- Hur menar du parkeringsvakt? Är du lappLisa?
- Ja exakt, fast bara ett par dagar till, jag ska sluta.
- Och nu ringer du mig för att berätta att jag parkerat fel?
- Ja precis, jag tänkte bara ge dig en chans att pakera om din bil. Annars kommer jag tyvär tvingas ge dig en bot.
- Okej jag kommer ner!

Så förflöt vårt samtal. Jag gick ner och parkerade om bilen. Det var först när jag kom hem igen som jag insåg vilken god gärning Greger gjort. Han hade sökt upp mig och ringt mig för att berätta för mig att min bil stod felparkerad. En parkeringsvakt som inte ännu blivit enbart bitter och arg, utan faktiskt agerade oerhört hjälpsamt.

Jag ska tänka lite på Greger när det känns tungt i Berlin, det ska få mitt lopp att gå ungefär en minut snabbare.

Wednesday, September 26, 2007

Sista fartpasset

Ikväll sprang jag för sista gången med fart innan Berlin.
Det var fyrahundringar på stadion, 6 gånger med 60 sekunders stående vila emellan (plus upp och nerjogg typ 4k).
Ursäkta mig men här kommer serien:
1.12-1.14-1.15-1.14-1.18-1.17
Tyckte serien gick rätt bra och jag var inte supertrött. Det enda är att jag konstant just nu känner mig trött och utarbetad i benen. Men det känner jag ju för att jag är det, så det får jag nog leva med.

Nu kör jag en liten easy variant av kolhydrattömning, äter två ägg och en tomat till middag, kör en mil imorgon innan frukost och sen börjar jag äta.
Men, och detta är viktigt, jag börjar inte lassa in, tänker inte göra om den missen. Börjar jag lassa in mat för tidigt leder det bara till att jag går upp i vikt. Det har jag ingen lust att göra. Så jag äter normalt fram till typ lördag lunch, då lassar jag lite.
Så nu vet ni, jag kör ingen jätte tömning och ingen jättepåfyllning.

Men denna lilla tömning vet jag kommer vara plågsam ändå.

Två budord

Två budord från Sinuslöparens fantastiska träningens tio budord tar jag med mig till Berlin:

  • Det som inte dödar, det härdar
  • Smärta är svaghet som lämnar din kropp

Jag har för övrigt ont i huvudet och jag tror att det gör lite ont när jag sväljer men det kan vara inbillning. Myshostandet här på jobbet fortsätter. Folk verkar tro att det är gulligt att gå runt och vara sjuk och sprida sin förbannade pest omkring sig. Som om man är lite fin i kanten om man jobbar fast man håller på att gå under i feberfrossa.

Själv är jag redo att införa dödsstraff på folk som smittar mig just nu.

Förkylda tider

Alla, alla på mitt jobb glider runt och myshostar rakt ut.
Denna morgon gör även jag det, plus snor i näsan har jag.
Jag kommer inte bli sjuk, det är jag är säker på, men lite nojjig är jag allt.

Tuesday, September 25, 2007

For Emily, whenever I may find her

Ursäkta denna bloggdamp men jag är som sagt inte riktigt mig själv just nu.

Strax ska jag ut i denna fantastiska kväll på ett enormt lungt kortpass.

Under detta lugna pass ska jag endast lyssna på en låt:

Simon & Garfunkel - For Emily, whenever I may find her

Björn sätter grillor i mitt huvud

Jag hade ju tänkt gå ut hårt om jag känner mig pigg på söndag och bränna första halvan på typ 1.26-1.27.
Kanske ska jag inte det då.
Vet inte, kanske skulle det bli en hemsk besvikelse att göra det, kanske mitt livs triumf.
När jag skriver dessa rader har jag hursomhelst slutat fungera och agera som en människa, jag är en maskin eller snarare om sanningen ska fram ett slags nervvrak. Ett nervvrak med kraftig handsvett och blott en sak i mitt arma huvud.