Always crashing in the same car

Igår var jag ute på ett löppass from hell igen.
Det fanns flera skäl till detta. Dels var jag andradags bacon. Det påverkar löpningen inte minst rent psykiskt. Man springer liksom runt och tycker lite synd om sig själv.
Dels hade jag, för att se om magen klarar det testat en sån där carboloader dryck. Japp, nu testade jag det för att se om magen pallar med det. Efter 7 kilometer kunde jag konstatera att magen inte klarar av den fruktansvärt äckliga carboloadern. Shit vad äcklig den var och shit vad magen inte tålde den. Jag sprang alltså runt på Djurgården med kraftig löparmage samt andradagsbacon ågren och försökte prestera 39-40 på milen.
Magen sa ifrån och för att komma runt utan en katastrof så var jag tvungen att dra ner på farten.
Kom i alla fall runt på 41 minuter så farten var okej till slut.
Med en kilometer kvar och med löparmage och trötthet som följeslagare kom "Always crashing in the same car" på i Ipoden (som alltid är på shufle). Mitt stilla bakis sinne tog det som ett tecken från gud typ. Jag måste fucka upp det lite inför varje mara jag ska springa. Jag har en licens att komplicera det hela med lite hederlig partyfylla, I´m always crashing in the same car.