Idag, två veckor efter Stockholm marathon har jag på morgonen, innan jobbet, kört ett pass. Passet bestod inte som vanligt av löpning, Hitler förbjuder detta, passet bestod av styrka och cykling.
Kände mig oerhört frustrerad av att inte kunna löpträna så jag satte mig på tränningscykeln på jobbgymet och bara cyklade. Valde programmet ”rolling hills” fast det var nära att jag tog ”roadrace”. Fattade inte skillnaden.
”Rolling hills” var vedervärdigt, stod ut med endast en halvtimmes cyklande. Tänkte att det antagligen kommer ge mig träningsvärk m.m. men att det nog är bra att vänja kroppen vid att cykla eftersom man med säkerhet kommer paja med jämna mellanrum framledes.
Efter The Rolling Hills tog jag ett styrkepass. Körde utfall, min specialare att stå på tefat med handvikter eller vad det nu heter och simulera löpsteg. Skulle vilja veta om det är bra, har kommit på övningen själv men jag inbillar mig att det ger styrka till knäna.
Sen lite rygg och lite mage, inget jättebamse styrkepass, men en start. Jag kände att jag nu är igång i träning igen. Det kändes som ett startskott. Som starten på resan som tar slut på Brandenburger tor i Berlin den 30 september.
Efter att ha levt la vida loca och låtit dagen komma som den vill efter marathon känner jag mig nu oerhört laddad för att gå in i en ny träningsfas. Det känns som att komma hem, som att det stora äventyret fortsätter.
No comments:
Post a Comment