Vill inte verka som en hel karl på något sätt, vill inte verka skrytig eller korkad, men jag kan leva med lite smärta. Det är en del av åtminstone mitt liv som löpare att jag har lite smått ont ibland och att kroppen ibland känns sliten. En fot gör sig påmind och knän och rygg hugger till lite. No probs. Fine!
Jag kan till och med säga att jag gillar det. Får mig att påminnas om min kropps existens.
Det är inte det jag nu pratar om, nej, jag pratar om kroppens egna små djävulshorn i sidan, kroppens svar på helvetet, benhinnorna. Jag kallar dom för Hitler och Mussolini mina benhinnor. Hitler, benhinnan på mitt högra ben, har sedan Köpenhamn marathon gjort så ont så att jag ibland har vaknat på natten av smärtan. Även när jag går gör det ibland mycket ont.
Nu har jag börjat ett krig mot Hitler som måste sluta i att jag förgör honom för all framtid, måste fixa sådana där inlägg och, detta bär emot, hålla mig borta från löpning i ett par dagar. Dessutom ska jag ta varenda huskur jag kan. Ska fira midsommar med en ispåse på benet till exempel.
Finns det något i min kropp jag just nu vill försvinner så är det Lillhitler, Mussolini har varit soft i mer än ett år nu.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
3 comments:
Tjena !
Började läsa din blogg för en månad sedan och måste säga att det är den jag känner igen mig mest i utav alla bloggor. Inte för att du beskriver dina rundor så fint som pulsprofilen Grobert men just alla dess reflektioner ang. om man är frisk i huvudet eller ej är klockrena. Omvärlden upplever mig som ganska dum i huvudet för det mesta när jag berättar hur mkt jag ska springer och hur jag går i gång när ordet löpning dyker upp.
Du verkar också tycka att det är väldigt kul med siffror och det verkar nästan komma med "yrket" (löpare alltså). Intressant med killen som superstartade maran på 1 h 26 min och slutar på 3h 45 min eller ngt. Väldigt dåligt disponerat får man ju säga även om jag kom in på en sluttid 10 min efter honom.
Jaja,, blev lite mkt men när man väl skriver så... Håll ut så ger sig nog benhinnorna. I värsta fall får du ta till den del av träningen iaf jag tycker är svårast - v i l a n ;)
Hej!
Kul att du följer min blogg. Håller med dig om att Grobert skriver fantastiska skildringar av sina löprundor ,men det kan ju bero på att han har fantastiska omgivningar. Har jag med men mina är mer urbana.
Ja, ett sätt att närma sig löpning kan ju vara att just analysera tider. Jag gör det nu men vet inte om det alltid kommer vara så. Kan ju tänkas att man senare i livet exempelvis endast ser till längd (hur långt man speinger), eller skönhet i sin omgivning.
Hej,
Liksom ovanstående skribent har jag följt din blogg sedan i våras. Själv har jag fått problem med ett knä efter maran. En Franco?
Hoppas att du slipper dras med skadorna allt för länge och lycka till med träningen. Jag kommer med spänning att följa din blogg.
Post a Comment