Jag vet att jag är en nörd. Det vet man när man har köpt Pfitzingers "Advanced marathoning".
Det står mycket klokt i den boken och den har gjort mig till en mer medveten löpare.
Som jag tidigare nämnde så har nördstämpeln ytterligare förstärks mha att jag sitter och kollar statistik hela tiden. Min egen har jag analyserat sönder så klart. Men även andras. Jag finner ett nöje i att göra det.
Jag vill inte hänga ut någon men vill dela med mig av hur ett lopp kan läggas upp.
Gå in och kolla min statistik, det eftersträvansvärda hade varit att inte sacka efter under andra delen av ett marathon. Hade jag gjort båda halvorna lika snabbt (eller långsamt) hade jag fått en sluttid runt 3.12 men jag sackade på andra halvan.
På bilden ovan syns, förutom ett par löparkändisar, den lite krallige amerikanen Raymond (mannen i förgrunden med bar överkropp). Gå nu in och titta på hans fantastiska statistik.
Ray har alltså bränt av första halvan av sitt lopp i ett furiöst tempo. Han har en bra tid på halvmaran, 1.26.53, det är sen Ray börjar få problem.
Man kan lägga upp en mara lite hur man vill och man måste beundra en satsning som den Ray gör. Men är det en framkomlig väg mot snabba tider? Jag vet inte. Ray kanske avslutade loppet med bruten fot eller vadsomhelst kan ju ha hänt, han kanske har det i sig men tappade lite på slutet. Jag vet inte.
Ray känns som en crazy lord medan jag känner mig som Ned Flanders.
No comments:
Post a Comment