Försöker hålla mig från att bli personlig här i min blogg. Men champangen efter änglarnas fall igår får mig att mjukna en smula (eller är det ölen efter champangen som gör det?). Igår var jag så kär i en spelare så jag tänkte att ett passande sätt att hylla honom vore att åka till Uruguay (hans hemland) och springa en mara iklädd en tröja (vår klubbtröja) med hans namn på.
Sen tänkte jag att hey, jag är vuxen nu, fotboll (särskilt på allsvensk amatörnivå) berör inte mig längre. På många sätt stämmer det kanske. Men ändå inte, jag var så glad efter matchen så jag glömde bort tid och rum. Nu sitter jag och betalar den notan, med nöje.
Ps. Kände ni hur personlig jag blev?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Fruktansvärt utelämnande inlägg. Du klädde av dig in på bara själen.
Nu vet vi allt om din personlighet :-)
Post a Comment