Pasta igår kväll, ett besök hos en kompis och ett barbesök (drack Loka). Gick upp imorse klockan 9 och åt en enorm mängd pasta igen, läste tidningen långsamt, lyssnade på radio. Sist jag genomlevde denna heliga procedur var otroligt nog ungefär den 6 maj. Jag har alltså inte varit ute på ett långpass på nära två månader. Detta har sin förklaring i att jag sprang Köpenhamn marathon den 20 maj och sedan endast hade tre veckor att ladda till Stockholm marathon. Tränade en del emellan, kanske för mycket, men jag avstod från långpassen. Även direkt innan Köpenhamn tog jag bort långpassen för att låta musklerna samla sig.
Nu var det alltså dags igen. Vilken fantastisk dag för ett långpass, regn och lite för mycket blåst, det blir liksom extra skönt av någon anledning. Man verkligen känner att man genomfört ett långpass.
Började idag med att gå ut lite försiktigt, hade som ambition att inte ta ut mig. Det gick såklart inte. Andra halvan av rundan drog jag upp på tempot. Från Skippers inn på Djurgården drog jag upp farten till marathonfart tror jag och höll det ,med en liten fartökning mot slutet.
Allt jag gjorde i spåret idag gjorde jag av ren glädje, som en kalv på grönbete.
Det var i sanning fantastiskt.
Nu när jag kommit hem har jag tänkt lite på Bauman och den flytande rädslan. Tror att jag kanske har något att säga om det utifrån ett löparperspektiv, har en liten fundering. Men det får bli en annan gång för nu har jag fullt upp att avsmaka mitt höga tillstånd, mitt gudomliga runners high.
Dagens fakta:
28+K
ca 2.10 H
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Kom igen Allan! Berätta nu om den flytande rädslan.
Är även mycket avundsjuk på ditt långpass. Har haft lite problem med att köra lp tackvare Franco. Jävla Franco. Tror dock att jag måste göra ett försök innan måndag då det är dags att smaka på 8 timmars flygplansstol. Usch!
Post a Comment