Läste i DN en slags recension av Zygmunt Baumans nyöversatta bok
Flytande rädsla. Bauman är verkligen helt fantastisk. Som så många sociologer får han saker att kännas självklara och enkla. Han får mig att tro att jag har tänkt och känt det han skriver själv, tidigare, men det har jag aldrig gjort. Möjligen har jag anat det.
Hur ska då vi löpare ställa oss till Flytande rädsla? Var passar vi in? Kanske för att jag är en smula bacon idag eller för att jag är smart nog (njae) att inse mina begränsningar så tänker jag inte börja spekulera. Men det ska bli mitt stora tankeämne på helgens rundor. Ska återkomma i ämnet och läsa boken kanske.
Får bli följande schema i helgen med tillhörande hjärngympa på temat Bauman och flytande rädsla.
Fredag 14K
Lördag 24K
Söndag 10K (under 40 på Hellas)
Är det för att jag är lite bacon eller för att solen skiner eller? Men nu måste jag vara lite personlig igen och säga på patetisk engelska att I love my life just i detta nu! Jag känner flytande lycka kanske.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
3 comments:
Genomskådar din bluff. Solen skiner aldrig i Stockholm ;)
--
By the way:
Är anmäld till ett Marathon...
Grattis!
Vad kul!
Du kommer inte ångra dig och det kommer inte bli det sista tror jag.
Mkt bra val av mara att börja med. Allt annat kommer kännas lätt sen (utom direkta uppförsbacke marathon såklart).
Ska nog också ta Sthlm nästa år. Det är ett fantastiskt lopp.
Tack.
Jag tror inte heller det blir mitt sista. Måste klå farsans 2,56 någon gång...
Post a Comment