Wednesday, April 16, 2008

Det sista passet

Ikväll var det tänkt att jag skulle springa ett sista intervallpass, ett sista pass med fart innan Boston Marathon. Jag hade tänkt komma ut på passet direkt efter dagens sista möte som var mellan sex och sju. Mötet drog över och jag var hemma vid halv nio istället. Var mycket nära att ställa in passet med motiveringen att det ändå gått så pissigt på sistone och det är sent och jag har inte ätit än. Men jag kände trots allt att det där canelonimealet jag åt vid fyra faktiskt räckte, jag drog ut. Någonstans i mig trodde jag även att min sjukdom var påväg ut ur kroppen, jag ville testa.

Drog på mig mina stumma Nimbus, kände vilken otroligt skön sko det hur det än är, bestämde mig påväg upp till Stadion för att det blir ett par nya Nimbus som ska ta mig runt The Boston Course. Trots en slags känsla av harmoni var jag mycket osäker på min form och jag bävade inför kvällens fyrahundringar. Klättrade över staketet och körde två varv i lugn fart, ville liksom inte veta hur jobbigt det skulle bli och vilken dålig form jag befann mig i.

Tog efter 800 meter tjuren vid hornen och satte av på en första fyrahundring, kände att det gick rätt snabbt, trodde det i alla fall. Det fina var att det trots allt inte var så värst tungt, klockade mig på 1.13 på första fyrahundring, körde sedan totalt sex iterationer på tider mellan 1.13 och 1.18.

Jag kände knappt av att jag sprang ikväll. Att springa ikväll var som att komma hem, det var enkelt, det var självklart. Avslutade med att mycket långsamt springa ett varv inne på Stadion, tänkte på att det var sista gången på ett tag, kände ett vemod som jag känt förr. Känslan av att en fas i träningen är över, känslan av att jag kommer sakna den, att jag kommer sakna slitet på Stadion, långpassen med TSM och all annan träning. Nu är det bara loppen kvar liksom.

I min pod som jag satte på efter intervallerna spelades Lavender Diamonds - In heaven there is no heat, tänkte att hon har fel, himlen är här, och jag är het som fan nu.

Boston, jag är så på väg, jag är förbannad, och jag är sjukt snabb.

25 comments:

42195mgk said...

Alla tummar hålls för dig.

Karin said...

Go beat them, Allan! Håller tummarna för dig, stenhårt!!

Henke said...

Stort lycka till i Boston!

Anonymous said...

Du ser, det kommer går bra.
Det är nu eller alltid!

Anonymous said...

Allan, du är så på väg, du är förbannad och du är sjukt snabb, och du har en förbannat sjukt bra läsvärd och inspirerande blogg. Spring nu skiten ur Boston. Heja Allan!

funrun said...

hela jag känner peppet inför loppet! Du springer inte bara bra, du skriver bra också - du kan verkligen förmedla känslor i skrift.
Lycka till!

Dunceor said...

Underbar känsla, knock 'em dead =) PB:et ligger i fara =)

Jag, Runners high said...

HA ha ha, jag har just suttit i ett tärande morgonmöte. Har helal tiden känt hur jag liksom varit arg, fräck och sjukt störig. Sagt saker som "ja jag hör vad du säger men du förstår nog själv att det där bara är dit personliga tyckande och inte hör hemma här".


Tack för fina ord. De värmer.

MarathonMia said...

Härligt att höra, nu känner vi igen dig! Jag har kört tumhållarintervaller nu på morgonen, så slå Boston med häpnad så gör vi vårt här hemma för att hjälpa dig på traven!

Nike said...

Kör hårt i Boston! Jag tror inte på tur, utan på förmågan, och den har du!

Bon Vivant said...

Jag sa Lycka till, med det var ju inte det jag menade. Likt Nike: Luck has nothing to do with it. Slå oss med häpnad!

jumper said...

Inte för att jag kan bedöma den saken, men det ska nog gå bra där borta. Du får träna på däck under överresan som Gunder Hägg.

(Parallellen föranledd av alla tummar, som hålls här hemma. På den tiden höll folk tummarna vid radioapparaterna när Hägg åkte till USA för att visa att hans världsrekordtider inte var "tagna med väckarklocka").

n'batha m'bwele said...

Det luktar PB runt hörnet.

Du kastar dig väl ut på nätet och bloggar 10 minuter efter målgång?

Dunceor said...

Enligt folk på puls ska marathonguide.com direktsända loppet. Skoja doja att jag kommer sitta klistrad.

Runners-corner said...

Lycka till.
Kör hårt!

Johan said...

Det märks att du är på gång Allan, du är laddad, du är klar. I Boston kan allt hända (men ett PB är sannolikt!) Stort lycka till!

/Johan

burebornspringer said...

Sparkar dig i häcken. Hårt.
Fast förexten, löpare kanske inte är skrockfulla som kulturarbetare... Lycka till!

Nix said...

Men!
Jag postade en kommentar från mobilen idag som inte funkade.

Jag tar den i korta drag:
Du är inte bara snabb - du är snygg också ;)

"Remembering you, running soft through the night. You were bigger, and brighter, and whiter than snow"

Jag, Runners high said...

The Cure Nix. Ska försöka resa mig till den låten som jag i detta nu då sätter på såklart.

Tack så mycket.

Nix said...

Om den kunde ta dig under tre i Berlin - vad kan den då inte göra i Boston!

Jag, Runners high said...

Jag har ett minne som en guldfisk, satt och funderade på vilken curelåt det var jag gnolade i Berlin nyss. Tur att vi delar mina minnen en smula.

Sätter på den igen bara därför.

Nix said...

Delar minnen. Det var vackert på något sätt. Är inte det bland det finaste man kan göra?
Och att vi kan dela minnen är väl själva drivkraften i detta eviga bloggande/kommenterande.

Och med det i tanken: jag ska åka till Boston! Ja - inte fysiskt, men jag kommer att ha minnena efteråt.

Anonymous said...

håller kanske med om att de tunnaste dojjorna kanske inte är bästa valet, men det verkar som du ska köra i ett par Nimbus?

hur sköna dom faktiskt än är förvånar det mig lite, det finns ju bra dojjor mellan tunna racingdojjor och stora stabila Nimbus!

Jag, Runners high said...

Ja det finns det, men jag har inget däremellan.

Inte förens nu. Mer om det senare.

selma said...

din blogg är sjukt underhållande!! PS går det att klättra över stängslet på stadion utan att ngn vakt kommer? bor bara 3 min från stadion så det vore praktiskt!!!