Okej, när jag vaknade imorse kände jag att jag kunde gå ut och köra lite. Min kropp är tillräckligt frisk för träning för första gången på nära en vecka. Mitt senaste pass var ett långpass i söndags, det sista innan Boston marathon. Jag kände mig okej som sagt, inte kanske frisk, men inte sjuk nog för att ligga hemma utan träning.
Som jag tidigare nämnt var det tusingar som stod på schemat, ett pass som egentligen skulle genomförts i tisdags men som skjutits till idag. Sprang upp till Stadion och runt löparbanan ett varv, nollade klockan och drog iväg. Den lätta joggen upp till Stadion var mycket behaglig även om Hitler värkte något enormt i början. Jag var nu mycket spänd på hur kroppen skulle reagera på lite intervallträning.
Kroppen reagerade med full kraft på min första tusing, det var vidrigt och jag upplevde att jag just genomfört en mycket dålig iteration. Stannade för att pusta ut efter mållinjen fast det skall vara joggvila mellan iterationerna, pustade utan att våga titta på klockan. När jag väl tittade såg jag tiden, 1K på 3.11, för mig är det snabbt.
Okej, detta gladde mig såklart, men jag bestämde mig för att inte springa så snabbt under resten av tusingarna, mina resterande tusingar gick i makliga/värdelösa 3.(35, 45, 48, 39) totalt alltså 5 tusingar på riktigt risiga tider. Inget flyt i löpningen överhuvudtaget idag. Det är som att kroppen glömt att det är skönt att plågas, att pina är ett normaltillstånd. Måste fräscha upp dess minne snabbt nu.
Så för att ge en summering av min status kan man nog säga, inte hundra frisk i kroppen, men ganska stark i benen.
7 comments:
1000m på 3:11 är ruggigt snabbt, liksom de andra intervalltiderna också. I mina ögon.
Hoppas att seghetskänslan idag bestod i att kroppen rensade ur det sista av sjukdomssymtomen och att nästa pass blir en skön plåga med starka ben!
Det är säkert så som Karin säger - du kutade ut den sista sjukdomen och lade den bakom dig - det blev "sjuka" kilometer på tider jag bara kan drömma om (och sätta som framtida mål?). Nästa vända blir nya friska kilometer.
Håller tummarna för att du hinner bli återställd friskhetsmässigt för starka ben har du alldeles säkert!
Riktigt bra! och jag kan som vanligt bara instämma i vad de smarta tjejerna säger...
Ja dom är smarta har jag märkt!
Men riktigt bra var det inte, det tycker jag inte. Men det ingav ett visst hopp.
ja, och snygga...
Smarta och snygga...tack. Nästa gång får ni lägga till ett av följande: snabba/framgångsrika/härliga/roliga/närvarande/fint löparklädda...
jag lägger till snabba!
Och säger efter dagens tusingar att 3:11 är så vidrigt snabbt att jag blir andfådd bara jag tänker tanken ;)
Att sedan resten av "skräpiterationerna" är snabbare än min snabbaste någonsin gör ju inte bara lite ont ;)
Post a Comment