Saturday, April 5, 2008

Konstiga tider

Igår var det begravning av C.

Sedan var det sista tangon i ateljén med honom. Han var i sanning med oss igår måste jag säga. Han var med enda till det sista glaset vin som vi drack vid kanske fyra på morgonen. Det var en fantastisk kväll som jag kommer bära med mig i mitt liv.

När jag kravlade hem där i natten berusad av en massa känslor och vin hade jag liksom lite tid att reflektera över mitt eget liv. Hur jag tänkte för att komma till en viss slutsats vet jag inte, men jag beslutade mig för att sluta springa. Tror att jag upplevde att löpningen liksom på något sätt stängde in mig, att den liksom möjliggjorde för mig att slippa möta människor.

Jag skrev ett långt brev till migsjälv när jag kom hem eftersom jag inte litade på att jag skulle minnas annars.

När jag vaknade imorse läste jag igenom vad jag skrivit och reflekterade över mina tankar. Kom fram till att inte sluta springa såklart. Men kom även fram till att kanske tänka på lite annat i livet också.

Längtar mer än på mycket länge till morgondagens långpass, ska först dock passa på att leva lite.

Till slut vill jag härmed välkomna Lova, Felicia och Otis till världen. Att ha Lova i sin famn idag, det var så vackert så jag grät och mina tårar blötte ner hennes söta PoP dräkt.

4 comments:

Nix said...

Jag är oerhört glad för att ni fick ett sådant värdigt och varmt avsked!
Minns allt det goda.

Att sluta springa är kanske VÄL drastiskt ;) Men att få sorg i livet framkallar väl rätt ofta eftertanke om sitt eget liv? Och gör man något vettigt av det så kommer det ju något nytt och positivt ur sorgen. Helt plötsligt var den inte helt meningslös i alla fall. (Även om man hellre skulle byta tillbaka... Problemet är att det alternativet inte ges).

MarathonMia said...

Starkt och fint att du delar med dig. Det är inte lätt att balansera flykt med närhet. Eftertankar kan kännas svåra, men det ger alltid något gott i slutändan.

Karin said...

Partir, c'est mourir un peu... Det är aldrig lätt att ta det där definitiva avskedet. Ni verkar ha gjort det till en varm och fin stund som säkert underlättar det tunga och smärtsamma i avskedet. Starkt av dig att dela med dig om dina upplevelser, både av livets slut och dess början.

Henrik said...

Vackert