Mindgames

Så, då var det dags för en smyg revansch på F igår.
Han var inte så lite kaxig efter segern ute i Hellas i söndags. Sprang runt och skrävlade om hur svårt det skulle bli att slå honom. Det trista var att jag verkligen trodde på honom.
Jag sprang runt och trodde på det och tänkte på vad jag skulle dra till med för ursäkter. Skulle nog aldrig sjunka så lågt så jag började ursäkta mig, men att tänka på ursäkter kan vara en tröst i sig.

Löpningen förflöt bra. Hitler gör sig fortfarande påmind, men jag ignorerar honom. Vi sprang ihop i ganska bra fart. Jag såg till att inte låta F dra eftersom jag vet att det för mig alltid är psykiskt tyngre att ligga lite bakom. Vilket tempo han än valde så såg jag till att vara steget före. På detta sätt kände jag mig stark och det var lätt att tänka positiva tankar.

Ungefär vid Manillaskolan gjorde F ett riktigt seriöst försök att dra ifrån mig. Han ryckte och gick förbi, det hela gick snabbt och jag hängde inte med. Släppte honom inte men hamnade några steg bakom honom.
F låg före i ungefär en halv minut, sedan kände jag att han inte skulle palla hålla uppe sin fart. Kände mig urstark när jag drog upp farten rejält och bara flöt förbi honom. F hade inte någonting att sätta emot, han stönade till och jag visste att jag skulle ta honom. Han skulle inte orka med mer.
Jag sprang på fram till Waldemarsudde för att där vänta in F, så blev det och han sa att han inte hade haft en chans att följa med.
Detta var ljuv musik i mina öron. Det var kul eftersom jag verkligen kände mig så stark. Ungefär vid Dramaten drog jag ifrån igen, tänkte att det är ingen idé att bjuda in till en kort spurt eftersom de då kan sluta hursomhelst. Det var betydligt bättre att dra ifrån tidigt och bara bränna allt nu.

Så blev det, och F försökte såklart komma ikapp, men det gick inte.
Att springa med F är att tävla, det är bara att erkänna. Jag är inte van vid det men det är faktiskt ganska bra eftersom det pressar en att springa snabbare. Inte minst rent mentalt pressar det en. Det tvingar en verkligen att träna upp sig i det oerhörda mindgame löpning verkligen är.

Distans: 29K
Tid 2.10

Efter träningen sa F att han allvarligt funderar på att hänga med till Berlin, och det får tävlingsmänniskan i mig att darra av skräck.