Jag slängs just nu mellan hopp och förtvivlan. Är jag sjuk eller är jag frisk, ska jag springa eller inte. Men nej, inte idag och antagligen inte imorgon, utan först på fredag, eller om inte det känns bra så lördag och sen söndag. Detta var verkligen en långdragen historia. Jag pratade idag med en läkare om huruvida jag kunde springa, han sa kör för fan. Det är bara att springa. Men jag upplever det inte så, känns som att det fortfarande bär emot i kroppen. Mycket snor och host kvar liksom.
Men det har något gott med sig det här med, man får helt utvilade muskler exempelvis, och det vet man ju vad man kan göra med sådana, man kan springa oerhört snabbt. Just efter en rejäl sjukdom, det är då jag brukar ha mina absolut finaste träningspass faktiskt. Så just nu, när jag börjar bli nästan frisk, så längtar jag efter det där förlösande passet, det som ska gå så bra. Fast egentligen får det gå hur det vill, bara jag får komma ut på ett pass snart.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
4 comments:
Det är otroligt vad lika våra förkylningar är. Jag har först idag kännt för att springa - men inser också att jag inte är tillräckligt frisk för det.
Vi får se imorgon - jag är rädd att jag får det bakslag som du fick i tisdags, dock.
Men det är otroligt bra att du väntar. Jag tror att jag la grunden till överträningen precis på det sättet förra året.
Ja det känns faktiskt bra att hålla lite på sig. Känns som det enda raka. Och in the long run så påverkar inte ett par dagars extra vila ens faktiska tider.
GET A ROOM! ;-)
HEJ! Din blogg finns nu med i min inspirationslista på min blogg. Titta gärna in! ellamella.blogspot.com
Post a Comment