Konståkningen

Jag tycker mer och mer om att titta på sport desto äldre jag blir har jag märkt. Fram till typ två år sedan fanns det bara tre sporter för mig, fotboll, cykel och löpning. Fördelningen var vidare typ 90,5,5. Fotbollen var, och är störst även om jag ser allt mindre matcher, men de andra sporterna knappar in, dessutom har jag börjat roas av alltfler olika sporter.

För typ två år sedan såg jag för första gången i mitt liv mer än två sekunder på konståkning och jag gillade det, enormt mycket rentav, ryssen på bilden var fenomenal, helt outstanding. Svennen jag råkade se från Zagreb igår var en disgrace, en skam för sporten, men andra var riktigt bra igår.

Det fina med konståkningen är, att om man tycker det blir tråkigt med åkningen kan man roa sig med så många andra inslag i själva eventet.

Man kan fråga sig varför det alltid kastas in gossedjur till åkarna, vad åkarna gör med dem, om åkarna är gay, om tränarkvinnan i päls är en bitch och vilken typ av människa som blir med i en konståkningsjury? Givetvis frågar man sig vad åkarna har på sig, det är en ständig fråga.

Men mest av allt, publiken, vilka är de, från Zagreb igår var det bland annat en man, kraftigt överviktig var han och såg gravt alkoholiserad ut, han satt där på läktaren och applåderade åkarna. Vem var han och vad gjorde han där?

Suck, alla dessa frågor, jag kräver svar.