Kvällen 14K gick i 4.21 tempo i snitt. Jag kände efter ungefär halva tiden att jag inte hade mer bränsle i kroppen och blev sådär vidrigt urlakad som man kan bli då. Men jag bet ihop, tänkte på mat och sprang på där i vinden. Det var vidrigt och därav ett härdande och stärkande pass. I övrigt undrar jag dock vad kvällens pass verkligen gav mig. Jag undrar om inte kvällens 14K kan vara det som ibland kalas för junk miles, rundor som liksom inte betyder något, som i princip är bortkastade ur ett löpprogressperspektiv.
Jaja, detta skrivs i hast då jag nu måste öppna dörren för mina gäster som kommer.
Junk miles, ska tänka lite mer på det någon gång, gillar begreppet.
3 comments:
Bra begrepp!
Jag har inte stött på det, men har läst om det på andra sätt. Att pass som tränas med skador, sjukdom etc inte ger någon träningseffekt.
Jag påstår dessutom att för många i rad ökar risken för överträning.
Däremot gör de något för psyket. För det är inte tårta och ballonger sista sex km på maran. Det är då junkpasspsyket får ställa upp i givakt.
Vilket strålande uttryck! Lägger det genast till min samling. Jag samlar på såna - ord alltså.
Och så springer jag, och "tjuvläser" bra löparbloggar. Som din till exempel.
Bra!
Spring på!
D är ju trots allt det viktiga, junk mile or funk mile så att säga!
Post a Comment