Löparfråga: Bör man lyssna på sin kropp?
***
Elaka cyniker i min bekantskapskrets hävdar att jag lider av hypokondri. Det stämmer förvisso att jag diagnosticerar mig med feber och halsont oftare än genomsnittet men klivet till fullblodshypokondriker känns ändå stort.
Däremot har jag försökt att sluta att "känna efter och lyssna på min kropp" för att istället förlita mig blint på fakta. För några veckor sedan hade jag planerat ett löppass efter jobbet, med reservation för eventuell feberkänning givetvis. Så kom det sig att det på vägen hem kändes som om jag skulle brinna upp. Väl hemma tog jag följaktligen tempen (under tungan) för att formellt kunna ställa in kvällens pass.
Termometern visade på 35,6 grader.
Inte så lite förvånad (och en smula skamsen) trotsade jag därför känslan och genomförde passet som planerat. Och guess what - I'm still standing!
På sistone har det dock dykt upp en fysisk åkomma som oroar mig. Ibland när jag springer känns det som att någon hugger mig med tusen knivar precis vid fästet ovanför fotens framsida (se bifogad bild). Och när det väl händer kan jag knappt gå dagen efter.
Värkande knän, benhinnor och hälsenor accepterar jag utan problem, det ingår liksom i paketet. Men, hur orolig behöver jag vara för det här tror ni? Snackar vi spontant nervkläm eller inställt marathon? Och vidare... ska man lyssna på sin kropp? Eller helt enkelt be den hålla käften?
8 comments:
Säg åt på skarpen. Och om den inte lyssnar då så kan det vara läge att låta någon annan titta på det... Tex en Naprapat... Så länge du inte har medicinsk utbildning bör du inte diagnosticera dig själv.
Jag säger emot masse lite.
Om det går att stretcha utan smärta så gör det knappast någon skada att töja lite försiktigt - men var oerhört vaksam på smärta, för det kan gå riktigt illa.
Går det inte över då så kan det vara vettigt att ta det till mer kvalificerad personal. Ett par dagars vila kan vara av godo också...
I vristfallet är det troligt att det är m. tibalis antierior (främre skenbensmuskeln)
kolla en bit ner på http://www.ifalgarna.se/stretch.htm
för ett par övningar.
Det verkar finnas två skolor helt enkelt, en hardcore och en eftertänksam.
Eller tre skolor, om vi räknar med den ängsliga, som jag uppenbarligen företräder.
Och tack för stretchtipsen! Sånt tror jag på! Väldigt Milanello liksom.
Men det var ju precis det jag sa...
ja, alltså - ni står båda för den eftertänksamma skolan för att precisera.
Älgarna kan verkligen det där med stretching alltså. Kul, visste inte det, trodde bara de kunde demonstrera, bli skjutna och springa framför bilar.
Som den sjuksköterska jag ändå är i grund och botten så instämmer jag med råden ovan. Vad gäller smärta så ska man lyssna på kroppen! Stretcha försiktigt, men gör det intensivt ont (inte "ont-skönt"; det är oftast bara stelhet...) så avbryt och kontakta en naprapat. Eller vila ett par dagar... Lycka till!
Jag hade i julas så att min fotknöl svullna upp och jag fick en ordentlig smärta där. Det var antagligen ett resultat av för mycket framfotslöpning för tidigt. Vila och voltaren i en vecka funka perfekt och har inte kännt av det sedan dess. Inte samma som du har?
Dock undrar jag vad det är för spännande jag känner av hela tiden, det är som ilningar i underbenen och smärtan flyttar sig över hela underbenen. Jag borde egentligen skaka fram en sjukgymnast också.
Post a Comment