Den här veckan har jag hittills bara hunnit med ett pass vilket ägde rum under den där fantastiska regndagen i tisdags (som Allan skrev om några inlägg ner). Det var första passet efter mardrömmen 20K och det ska erkännas att jag var nervös.
Förvisso handlade det bara om 10K, men ändå. Det allra trevligaste beskedet var att jag inte kände av foten någonting. Dessutom har jag alltid älskat de regniga kvällspassen. Främst för att man nästan blir ett med musiken när kvällsmörkret skärmar av en från många visuella intryck. Det blir ungefär som att springa till ett själens soundtrack.
Oj, där lät jag kanske både frikyrklig och goth-rockig på samma gång. Jag är dock varken eller.
I helgen ska jag försöka rädda upp veckans ackumulerade K:n med ett 15K pass. Nu: nykter (nåja) utgång!
Friday, February 29, 2008
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment