Saturday, February 2, 2008

Bosön min madeleinekaka

Idag gjorde jag något jag länge tänkt göra, jag tog min alfa ut till Bosön. Detta för att dels träna, dels uppleva gamla minnen. Det var typ 20 år sedan jag var på Bosön senast och jag tror att jag tävlade där då, eller om vi tränade, jag minns inte. Jag minns bara att det var stort och luktade löparbana.

Man kan ju såklart konstatera att det inte var så nytt och fint som jag upplevde Bosön när jag var liten, det var inte heller så värst stort med sina ynkliga 200 metersbanor. Men det luktade sådär härligt mycket löparbana, doften fick mig att minnas min barndom, när man satt där med sina spiksskor och tittade på resultaten som någon satte upp på en anslagstavla och sen åt en bannan och sen tvingades hoppa typ höjd för att vi saknade deltagare i just den grenen. Det var verkligt kul att återse denna miljö.

Jag började med att ta ett par varv runt 200 meters banan för att värma upp, kändes som att alla tittade på mig och undrade vem den ensame mannen var ocgh varför han sprang runt där. Jag stack ut, antingen var man liksom tränare, junior eller idrottare i den absolut övrre regionen kändes det som, jag ingick liksom inte i någon av dessa kategorier.

Efter uppvärmningen tänkte jag köra 10*400 meter, inte helt lätt med alla barn på banorna men ändå, detta var min intention. När jag skulle börja stötte jag på Rubin och jag fick ännu mer stagefright än tidigare. Jag tog min första 400 och tänkte hela tiden noga noga på att hålla stilen, hålla mig vacker i mitt löpsteg. Det gick bra men det kändes tungt och inte blev det lättare när jag på tredje intervallet blev omsprungen av ett gäng juniorer som förvisso bara körde 200 meter, men ändå usch.

Nej jag klev faktiskt av efter min femte fyrahundring, jag liksom pallade inte att börja tappa stilen där bland alla proffstyper. Det blev ett hårt och rejält styrkepass som straff, det var skönt men det stör att jag inte pallade mer än 5*400. Dock kanske det ska sägas att det till viss del ska tillskrivas mentala blockader.

Hur det än är, det var mycket roligt att åter få uppleva min barndoms Bosön, och jag kommer åka dit igen, att slippa kalla vinterlöp har trots allt sin charm ibland.

5 comments:

Dunceor said...

Det är schysst med inomhusbanor. Vi har en här i Helsingborg som är rätt bra, dock så tvivlar jag på att vanliga svenssons som inte är med i någon löparklubb får komma in. Dock så är målet att smyga in på vår utomhusarena sen när det börjar bli lite bättre väder (och tid för mig att köra mer intervaller).

42195mgk said...

Snyggt ändå.

Dunceor: gör som Allan. Starta en egen klubb ;-)

N'batha said...

Det är något särskilt med lukten från inkörda löparbanor. Min barndomsbana byggdes typ 1940.

Berglund said...

Du får glädjas åt att dina fem varv löptes riktigt graciöst istället :)

En snabbfråga när vi nu ändå pratar banor: När är det lämpligast att springa om inomhus? Kurvorna lutar ju så in i kurvan blir det uppför och ut ur den utför, är det då bäst att passa på när man får lite gratis fart eller ska man vänta till rakan?

Jag, Allan said...

Hmm, bra fråga. Antar att svaret har med vilken fart man har.

Men tänka är inte min starka sida, överlåter till stora tänkare som Nix eller MGK satt besvara din fråga.