Löparfråga: Är våren verkligen välkommen?
Vårens första långpass, två varv runt Rönningesjön.
Det var länge sedan mitt senaste gästinlägg här på Runners high. Så länge sedan att Allan till och med har slutat maila "skicka inlägg nu för helvete!". Löpningen har dessutom varit bedrövlig. De senaste två veckorna har jag endast mäktat med två pass om blygsamma 7 kilometer.
Jag skyller det på kylan. För jäklar vad kallt det har varit. Kanske lamt av mig, men hey, det är faktiskt min första riktiga svacka sedan jag började mina marathon-förberedelser.
Därför var det skönt att konstatera att jag under dagens vårsol utan problem kunde springa 14 härliga K. Funderade till och med på att öka passet till 21 K, men avstod då jag varken hade vätskebälte eller druvsocker med mig.
Och visst var det verkligen vår idag! Som människa känns det givetvis fantastiskt men som löpare är jag däremot mer tveksam. För det första är det alldeles för varmt för mina löpartights (och jag är inte nere med högt slitsade shorts kan jag säga). Men allvarligare är att löparens tid som envåldshärskare i spåren officiellt är över.
Nu ska vi plötsligt dela rum med golden retrievers, barnvagnar och allehanda flanörer. Möjligen kan detta ses som bra trängselträning inför maran, men nej, jag saknar redan att vara själv i spåren. Hittills har nämligen hela marathon-uppladdningen kännts som att vara på en härlig "off season"-resa. Lite vårsol och vipps befolkas de bästa löpslingorna av Gran Canarias motsvarighet till natufärgade strumpor i sandalerna - nämligen vanligt folk.
Så what say thee? Välkomnar ni (som löpare) våren eller längtar ni som jag redan tillbaka till mörker, 4-5 plusgrader och duggregn?
11 comments:
Jag håller nog med dig, jag vill hellre ha kyla så jag kan vara ensam i spåret.
Sedan vill jag lätt ha tag på ett par såna Texas-shorts, stenhårda!
Jag tar gärna värmen och letar upp områden utan befolkning.
Helst kyla. Mina mest fantastiska löparupplevelser har varit ensam, med snö, natur och månsken (fast inte i år när allt varit grått).
Kul att du är tillbaka!
värmen är trots allt inte så dumt, för att inte tala om ljuset.
Löpsteget förändras när man faktiskt ser var man sätter fötterna.
Och det är nu en plats som Hellas är som allra allra finast och där kommer det aldrig bli för mycket folk.
Det är alltid tokmycket folk i det spåret jag springer. Så jag tar gärna lite mindre folk även om det ska bli skönt att få springa lite i shorts och linne. Jag behöver investera i en drös linne. De är lite svåra att hitta tycker jag. Det är mest kortarmade tröjor.
Rönningesjön runt är kanske inte det bästa valet om man vill vara ifred. Hela Täby verkar promenera på den smala stigen längs västra stranden. Nästan som norra stranden av Årstaviken eller längs Djurgårdsbrunnskanalen. Men det går att hitta ödsliga vägar även en vacker vårsöndag.
Jag vet, Rönningsjön är bedrövlig i det avseendet - men stället har vissa nostalgiska förtjänster kan man säga
Men det där Hellas verkar ju bra.. eller är det fortfarande ett haven för berusade ryssar?
Hellas och berusade ryssar är som hand och handske, eller havre och häst. Eller jag vet inte vad.
Berusade ryssar i Hellas?!? Nu kommer jag aldrig att våga springa där igen... ;)
Jag gillar iofs både vintern och vinterlöpning, men frågan är om inte löpningen är som allra bäst om våren. Ljuset, värmen, naturen och vårkänslorna :-) Underbart! Att det lockar ut fler folk på stigar och trottoarer gör att man får möjlighet att söka alternativa rundor. Spännande!
Karin - Rundor? Räcker det inte med att springa fram och tillbaka över Västerbron? :-)
lesa allt bloggid, nokkud gott
Post a Comment