Wednesday, March 12, 2008

Status

Jag är inne på min andra vecka med träning modell hårdare. Jag upplever det som mindre betungande denna vecka än vad jag gjorde föra veckan men nu ska kanske tilläggas att veckan inte är slut ännu.
Förra veckan, runt fredagen kände jag mig helt tom i huvudet, jag kände det som att jag liksom saknade liv och jag tänkte att detta är mitt sista år som löpare som satsar på snabba tider. Nästa år ska jag satsa på att bara ha roligt, inte plåga livet ur mig som jag upplevde att jag gjorde förra veckan. Detta är vad som kan hända när man höjer sin träningsdos för mycket. Kanske har jag gjort det nu, jag vet inte.

Okej, känslan blir alltså att träningen är typ meningslös, jag är matt, trött i kroppen och har ont överallt. Dessutom blir jag alltså trött på att träna.

Denna vecka känner jag mig bättre, dels känner jag att jag är stark, att upprepa förra veckans träning känns inte lika svårt liksom. Man vet att jag klarar det och jag vet att min träning snart går in i en annan fas, mer snabbhet och mindre distans liksom. Förvisso tungt det med, men på ett annat sätt.


Okej, imorse genomförde jag ett morgonpass, detta innebär relativt lång återhämtning eftersom nästa pass genomförs först imorgon eftermiddag/kväll.

Undrar om det ska bli en ren snabbdistans eller om jag ska ta ett gäng intervaller igen. Vi får se.

2 comments:

Karin said...

Vart hittar du motivationen till att orka träna så tufft så många veckor i rad? Jag upprepar mig, jag vet, men jag är så otroligt imponerad av din målmedvetenhet!

Måste kännas skönt att veckan börjat bra trots förra veckans motstånd. Tävlingsinstinkten som talar?

MarathonMia said...

Håller med Karin - Något driver dig och du peppar (piskar?) dessutom andra på vägen. Du kanske besitter så mycket mental styrka/energi att du måste dela med dig? För snabb är du - otroligt snabb! (fast din brorsa sa att vi inte fick säga det till dig)

http://marathonmia.blogspot.com/2008/03/tack-allan.html