Monday, March 24, 2008

Vilse, har tappat bort ensamheten

Idag gör jag ingenting, inte hittills i alla fall och jag kommer kunna hålla mig från att springa. Detta är ett slags välsingnelse jag lagt mig till med på senare år, jag har lärt mig den för mig svåra konsten att göra typ inget. Jag känner förvisso hur mina ben myser av vilan, verkligen tackar mig för att jag är så oföretagsam, så kanske kan man säga att jag liksom aktivt ligger och återhämtar mig.

Gårdagens pass var som jag redan skrivit ren glädje i 30K. Min TSM grupp är inte så stor, eftersom den vidare är indelad i två grupper ganska ofta kan man tala om en mycket liten krets löpare. Igår var det tänkt att vi skulle hålla ihop hela gruppen med undantag för fartökningen då vi delade på oss, det var dock tänkt att vi skulle springa samma 4K i snabb fart, jag Rubin och de andra typ fyra personerna som dristade oss till att köra lite snabbare tappade dock bort de andra efter fartökningen.

Vi var ute i Rissne i ett slumrande villaområde och plötsligt slog mig en ganska otrevlig tanke. Tänk om jag skulle tappa bort min lilla grupp här och nu. Vad skulle jag göra då?
Just igår var detta inget problem, jag var urstark och hade efter ett par felspringningar hittat hem. Men tänk om man liksom var sjukt trött, vad skulle jag då gjort? Det känns som bland det tristaste som skulle kunna hända av flera skäl, och det främsta är inte att jag skulle behöva springa ensam hela vägen tillbaka till Stadion, det hemskaste hade varit att gå miste om mina nyvunna vänner i TSM. För det är verkligt roligt att springa med dem alla, vi pratar mycket om löpning, men allt mer om annat. Det är verkligen mycket bra stämning i gruppen ch det känns alltid mycket upplyftande att ses.

Att springa vilse i Rissne hade inte känts så hemskt, men jag kan verkligen inte fatta hur jag i alla år har stått ut med att köra långpass ensam, det är ju hundratals gånger finare att dela dem med andra. TSM har verkligen gett mig en ny dimension i min löpning. Jag börjar rentav tvivla på min egen myt och glorifiering av The Loneliness of the Long Distance Runner. Kanske måste revidera lag #10 i mina egna lagar om löpning

Kanske måste se över dem överhuvudtaget, ska läsa igenom dem och se. Återkommer i ämnet.

6 comments:

MarathonMia said...

Ånej -så lätt kan du inte ta bort en lag! En löpare kan ju vara ensam fast i grupp. Ensam med tankar, känslor och upplevelser.

Dina lagar duger alldeles utmärkt - särskilt den om att skryta :-)

Karin said...

Visst är det en särskild gemenskap i TSM, att träffa likasinnade med liknande mål och samma envetna strävan :-) Men jag håller med Mia; löparen är fortfarande ensam med sina vedermödor och tankar.

Hade inte läst lagarna innan, men måste säga att de var mycket träffsäkra.

Anonymous said...

Jag springer alltid med SL-kortet. På så sätt kan jag alltid ta en buss eller tunnebana om jag går sönder eller kommer vilse...

MarathonMia said...

vilse är bra. man får se nya saker som man annars skulle missa.
//Erfaren

Fredrika said...

Tack för tipset om dina lagar - de var ju riktigt roliga att läsa. Mycket att känna igen sig i, mycket att inspireras av. Revisioner är alltid spännande - men ändra för guds skull inte #4, den tänker jag leva på framöver :-)

Jag, Allan said...

Håller med, fyran är inte i behov av revidering.