Igår sprang jag för första gången med min kompis EL, vi har talat mycket om det och fick äntligen till ett gemensamt pass.
Det var ett långpass vi skulle ut på och sågs på Slussen. EL var en av Sveriges 20 bästa kvinnliga marathonlöpare förra året och vi hade inga problem att hitta en bra fart. Vi sprang längs vattnet runt söder och vek upp mot Nacka. In i skogen vid Järlasjön och sedan sprang vi fel, vi hade tänkt att ta Hellas femma två varv men vi kom liksom aldrig upp på den, det blev Älta istället och en massa andra ställen jag inte vet vad de heter, eller var de ligger. Nu gjorde inte vår felspringning så mycket, vi sprang runt och pratade och hade mkt trevligt.
Men passet blev en aning längre än vi hade räknat med, Jag tror att det kan ha varit 30K men räknar på att det var 28. Det var oerhört mycket backar och mycket sur mark, på sina håll rentav små vårfloder som rann ner mot alla små sjöar i Nackareservatet. Faktum är att jag tycker att Nackareservatet är fantastiskt på så sätt att det inte spelar så stor roll om man springer fel. Tills slut ser man alltid Nackamasterna (vår civilisations fundament) och springer mot dem, sen är man i Hästhagen och sen hittar man.
Kändes nästan som en slags spontanlöpning igår, ingen oro över att vi var vilse, inga problem, bara skog och trevligt sällskap.
Oron kom istället inatt då jag låg vaken och inte kunde sova för att jag kände mig så mör och undrade om jag skulle palla komma iväg på dagens TSM.
Jag pallade, 20K med mycket backar, ett pass som gick i strålande sol som vanligt och där jag inte drog mig för att tala med alla om mitt långpass igår. Efter passet ringde min bror och frågade om jag inte skulle springa med honom upp till Ursvik, köra milen där och sedan hem, ett pass på typ 28K till. Där gick en slags gräns för mig, men i ärlighetens namn var det en liten liten dåre i mig som ville tacka ja till erbjudandet.
Veckan har bjudit på 90K totalt, jag mår bra men är en smula mör. Min värsta skada just nu är ett skavsår on my private parts.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
8 comments:
Imponerande! Fattar liksom inte hur du orkar med två långpass efter varann, och fort går det ju också! Imponerande var ordet. :)
Äsch, jag säger typ som Stenmark, de e bar o spring.
Men som sagt, nu är jag en smula mör.
Är skavsåret löparrelaterad? ;-)
Jag tänkte inte alls vara anonym.. jag står för mina inlägg... ;-)
Ja det är det och sitter på skrotum. Lite svår att bli av med.
Hehehe :)
Klart du kan köra flera långpass på rad, titta bara på Sunesson liksom.
Ok, du håller ju betydligt högre tempo, men du har ju hälften av hans ålder ungefär...
Hej, springer själv mycket i Nackatrakterna eftersom jag bor där. Brukar springa från hemmet till Hellasgården , ta milspåret och sen tillbaka, blir 22K. Har aldrig sprungit 5K-spåret i Hellas dock, är det att föredra? Milspåret är ju minst sagt kuperat vissa sträckor
Jag tycker femman är lite bättre på så sätt att det inte är stora stenar i banan och allmänt mer jämt underlag, känns säkrare. I övrigt är nog femman lika kuperad som tian.
Post a Comment