Igår gick filmen Control upp på bio i Stockholm. Jag ska ensam gå ner till biografen som ligger i mitt grannhus och se den. Det känns som en högtidstund som jag inte kan dela med någon annan.
Inte riktigt lika starkt känns detta, men inte långt bakom. En film om marathon är lite som en film om Ian Curtis, jag skiter i hur bra den är, jag ska se den och jag kommer ha ett utbyte av den. Det är lite som Purple rain, eller ännu mer som Under the cherry moon om någon minns den soppan till film. Jag sket i att filmen var dålig, för mig var den bland det bästa som fanns eftersom jag älskade Prince (gör det givetvis fortfarande), vet inte om jag skulle orka igenom filmen nu, den är för dålig.
Filmen Spirit of the marathon får vara exakt hur lökig den vill, jag kommer se den och jag längtar efter det.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Jag såg Spirit of the marathon igår. Den är riktigt bra och som maratonlöpare känner man verkligen igen sig. Missa inte extramaterialet som visas efter filmen.
Post a Comment