Allt du vill veta om Alessi, men är för feg för att fråga

Okej, för att ge en liten introduktion till vår nye gästbloggare så har jag idag skickat ett par frågor till honom som han så vänligt svarat på. Vidare har han sänt en bild på sig själv. Jag antar att det är såhär han vill att vi ska se honom, som den potente tennisspelaren, frågan är vart bollen är och om det ens fanns någon.

Okej, här kommer min första intervju eller vad vi nu ska kalla det i hela mitt liv. Det var lite klurigt att liksom ställa alla frågor på en gång, men jag gjorde vad jag kunde.

Vad har fått dig att anmäla dig till marathon?
- Ett guerilla-krig med dig som anförare i mitt undermedvetna, antagligen. Jag hade inga ambitioner att springa ett marathon, någonsin, men nu står jag här med anmälan och 750 kronor fattigare. Kanske beror det också lite på den här bloggen och Jonas Joggar.

När började du löpträna och hur ser din tidigare karriär ut inom sport?
- Svårt att säga... Sedan vintern 2006 har jag nog kunnat kalla mig motionär. Löpträningen tog dock fart på allvar sedan du hjälpte mig att köpa löpartights för några månader sedan. Jag har ingen övrig sportkarriär förutom strandfotboll i Italien, pingis på jobbet och simborgarmärke.


Jag vet ju att du ser dig lite som ett slags missförstått fotbollgeni, är du lika missförstådd som löpare?
- Både ja och nej. Bland erfarna löpare råder det ingen tvekan om att jag är en novis. Däremot tycker soffliggande vänner och kollegor att man börjar bli sjuk i huvudet. Och socialt missanpassad som knappt blir full längre.

Vilken sport tror du att du skulle kunnat bli riktigt duktig i?
- Jag skulle som sagt vilja säga fotboll, men jag är nog ingen riktig talang trotsallt. Badminton kanske.

Är du i fas med träningen?
- Jag tror det. Försöker i alla fall leva efter mantrat två korta pass (10K) och ett långpass (17-20K) per vecka.

Hur många K i veckan gör du?
- 25-40K - ska försöka öka den dosen.

Är du en "one hit wonder" eller kommer du fastna i löparträsket?
- Jag är nog fast med joggandet tror jag... men vet inte om jag kommer springa fler lopp dock (jo, halvmaran som jag fick av dig i födelsedagspresent).

Vad är mest ångest inför ditt första marathon?
- Oj, har du ett par timmar? Det här är nästan enbart förknippat med ångest!
Men i korthet handlar det om..
...att jag ska få feber eller ont i halsen på dagen till ära.
...att jag ska slå upp en skada under själva loppet som ger men för livet.
...att jag ska gå in i väggen.
...att det ska göra ont.
...och till sist - och det här är kanske märkligt - men jag är orolig för att jag inte kommer gråta när jag går i mål, eftersom alla andra verkar göra just det. Det skulle kännas som om man vore tom på känsloliv, lite som att inte kunna gråta på begravning.

Vad har du för mål på Sthlm Marathon 2008?
- Realistiskt: 4:30 och skadefri.
I mina drömmar: sub 3:59 och en flickvän vid mållinjen.

Slutligen, tycker du att jag är frisk?
- Nej. Och det av fler anledningar än löpningen. Men å andra sidan, "it takes a fool to remain sane" som du brukar sjunga.



Det kommer bli en fantastisk vår att få följa med på Alessis äventyr mot SM 2008 tycker jag.

Jag är så exited som tjejen i Flashdance en gång i tiden sjöng. Vad är för övrigt en Flashdance? Är det när man flashar något och samtidigt rör sig till musik eller?