Den otroliga slumpen

Jag har en kompis som oftast berättar en historia om vad som hände när han satt på en kinakrog i Swansea, Wales och drack öl. Min kompis tappade sin öl, direkt ur handen ner på golvet. Det var en Pint, och min vän hävdar att han såg glaset landa, stående och att ölen liksom var i luften men att hela ölen hamnade i det, nu på golvet stående ölglaset. Han hävdar att detta var ett slags mirakel, att omständigheterna slog in på ett slags perfekt sätt. Jag tycker att det mer kanske kan kallas för en lustig slump att han tappade glaset och att det ställde sig upp och att ölen liksom kom tillbaka i glaset. Detta var liksom hans tur. Han hade sitt ögonblick där och då.

Jag har själv en historia, dagen då jag hade tur, eller kanske såg ett litet mirakel, eller fick bevittna slumpen i dess mer extrema former. Jag hade ner en tom PET-flaska från en bänk i min hall. Den studsade runt på marken och ställde sig upp och ner. Den ställde sig alltså på toppen, på kapsylen, skruvkorken.

Jag stod där i min hall och tittade på underverket. Visste inte riktigt vad jag skulle göra med denna otroliga slump, kom aldrig på att jag kunde fota det hela men jag har just nu, exklusivt för denna blogg, varit ute i hallen och rekonstruerat detta slumpens fantastiska verk.

Det är slumpen jag nu talar om, vilken otrolig spännande företeelse (kanske man kan kalla den) det är.

Igår drabbade slumpen mig på ett helt otroligt sätt. Det kändes ungefär lika orimligt det som utspelades igår vid Björnsträdgård som det som hände i min hall, och där på kinakrogen i Swansea.

Jag önskar på många sätt att jag kunde berätta om gårdagen för er som läser denna text, men av integritetsskäl måste jag lämna ute hela det förlopp, hela den kedja av slumpartade utfall som utspelade sig. Jag förstår om ni nu vill döda mig för att jag liksom utelämnar hela historien, jag vet att det inte är snällt, men vem har sagt att jag är snäll? Inte jag.

Så jag lämnar er, ensamma med alla dessa löst hängande frågor.