Wednesday, February 13, 2008

Ekarna på Djurgården, vad mer kan man begära?


Imorse sprang jag då ett hårt (ganska hårt) pass på typ 11k. Detta var om jag minns rätt mitt första morgonpass i år. Men som vanligt när det gäller morgonpass sprang jag runt och undrade varför det inte sker oftare, varför det inte sker varje dag rentav.

Solens morgonstrålar var otroligt fina över Djurgårdens vackra vackra ekar. Det var så nära himmelriket man kan komma en onsdagsmorgon i januari.

Jag måste göra detta oftare.

8 comments:

Anonymous said...

Himlen på jorden om du frågar mig!

Ska börja köra på morgonen igen så fort jag får för min sjukgymnast.

Nix said...

Jag älskar morgonpass. Lite mer om det är sådana här morgnar - din lyckost. Men även pass i hällregn har sin morgontjusning, det är så skönt att duscha och sedan ha hela dagen farmför sig.

Unknown said...

Åh, morgonpass... Jag har så svårt att komma ur sängen bara, måste nästan kasta mig ut för att inte somna om igen. Men väl ute är det ju helt fantastiskt!
/från en smygläsare som tycker det är dags att ge sig till känna :)

Anonymous said...

Morgonpass är djävulens påfund... ;-)

Anonymous said...

Onsdagsmorgnar i februari är också fina...

Sten Berg said...

Ha ha ha!
Jasså det tycker du?
Mmm,jag ska fundera på saken.

Anonymous said...

ohh... dräpande besserwissrighet... My favourite!

Karin said...

Inte för att det längre var morgon när jag gav mig ut idag, men jag håller med dig om vädret :-) Och morgonpass är rätt härligt, januari, februari or whatever