Farfar visste allt, TSM och min födelsedag; allt i ett, bra va?

Först och främst, ett mycket gammalt ordspråk som min farfar lärde mig när jag var liten;
"Den som arbetar för mycket finner ingen tid för bloggande"

Han var klok min farfar som redan på 70-talet insåg detta. Jag har den senaste tiden drabbats lite av detta upplever jag själv. Vill skriva mer, har mer att skriva liksom men hinner inte. Trist.

Igår var det TSM precis som varje söndag. Det är med stor glädje jag och många med mig genomför dessa långpass. Inte minst eftersom det är en slags mycket fin gemenskap som åtminstone jag känner i min löpargrupp. En gemenskap som bygger att man liksom inte är ensam i sin ensamhet som någon för länge sedan utryckte saken. Vi springer liksom runt och pratar tider, form och annat enfaldigt och trivs mycket bra med det. Ett fantastiskt otvunget umgänge kanske man kan kalla det.

Igår sprang vi på bra med ett snitt på typ 4.25 med toppar på 4.05/K, jag hade inga problem alls, njöt av varje sekunds löpning under våra typ 26-27K.

För övrigt hände något spännande idag. Jag fick grått hår på huvudet, som en explosion och så var jag full av dem i hela håret. När jag var barn trodde jag att jag skulle förändras när jag fyllde år, nu tror jag det inte, och så detta, jag fyller år idag och märker i spegeln på just denna dag att mitt huvudhår börjar bli grått. Suck, förfall, det är förstadiet till förruttnelse. Och nej jag är inte låg, har bara panik.

Skål!