Förra veckan var min mor i London och jobbade under ett par dagar, hon bodde precis vid Kensington Gardens för er som känner er en smula bevandrade i staden.
En dag bestämde hon sig för att ta en runda i parken som för övrigt sitter ihop med Hyde Park. Hon hade planerat för en timmes löpning eller kanske ska man kalla det för jogging, för det är nog vad det handlar om i hennes fall.
Hon gick ut i parken och sprang, efter ungefär 40 minuter kom ett ohyggligt oväder in över London. Stora regndroppar och vind i orkanstyrka. Mamma bestämde sig för att springa hem. Bara det att hon inte förstod vad som var hemåt, hon hade sprungit vilse i Kensington Gardens.
Hon försökte fråga någon av de få människor hon såg om vägen men alla pekade åt olika håll och mamma trodde dem alla. Frysandes och dyngsur kom hon tillslut hem till hotellet efter att ha irrat runt i tre timmar i parken och på Londons gator.
Och vad kan vi ta med oss av det här då? Att inte svänga när vi springer på okänd ort. Jag har en gång gjort ett 30K pass i en stad och endast svängt tre gånger, tre högersvängar. Jag sprang igenom mindre bra områden och industriområden utan charm, men jag visste hela tiden vart jag var, eller rättare, hur jag skulle komma hem, det kan finnas, ibland, en poäng med det.
Det kan rentav finnas ett par poänger med det, bland annat så väjer man inte för något utom att vägar tar slut liksom. Man får se allt det fula en stad har att erbjuda och allt det udda. Hamnade bland annat bredvid ett gigantsikt fängelse en gång när jag var ute och sprang i en stad. Det var ingen vacker syn, ett enormt fängelse som var otroligt slitet. Finkan låg dessutom mitt inne i staden, fast inte på ett trevligt sätt, det var liksom inte Stureplan man hade utsikt över från cellerna, snarare var det någon slags ruffig och low life företagspark, inte så kul kanske, vad vet jag.
Okej, så skippa när ni är ute och reser att springa åt det håll där det ser fint ut, spring bara rakt fram, det är då det riktigt intressanta kommer komma framför era ögon.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
6 comments:
Eller köp en Garmin Forerunner 305 8alternativ 405) och återvänd till startplatsen... Oslagbart verktyg...
Jag höll på att springa vilse i Budapest - räddades av Garmin...
Jag har å andra sidan nästan sprungit vilse i Bromma och söderort också...
Själv sprang jag vilse i Hellas förra veckan bara för at jag kom in bakvägen liksom. Jag sprang till slut på ett villaområde och frågade där en äldre dam om vart jag var någonstans. I Älta sa hon och tittade på mig med stora ögon.
Imorgon ska jag till Oslo, men hinner tyvärr inte springa där. Ska springa på kvällen när jag kommer hem istället,
Hej! Låter nästan som om jag är släkt med din mamma. För två år sedan var jag och familjen i Turkiet. Första kvällen på plats ville jag ut och springa för jag hade ju suttit still så länge på planet:-)
Spring inte vilse sa min man. Men det gjorde jag det som skulle bli en kort runda blev en två timmars runda. jag var helt vilse, kunde inte uttala hotellets namn. När jag tillslut kom fram var barnen i upplösningstillstånd, mannen så orolig att han var arg.
Behöver jag tala om att det tog en vecka innan jag fick springa där igen och då i dagsljus
De få gånger jag är och springer i andra städer är när jag besöker flickvännens föräldrar. De har en kanonslinga runt hörnan med backar och liknande i skogen. Nästanb så halva nöjet att åka till dem är att få springa där (men säg inte det till flickvännen) =)
Det är ju det som är det roliga med att springa i en okänd stad: att springa vilse. Kan bli hur bra som helst! Som japanen som sprang maran under stockholms OS och bröt och sedan gick vilse på väg tillbaka. Han snubblade in i en trädgård där en familj satt och fikade. Han fick mat, stärkande dryck och en kostym så han slapp se "opråper" på vägen tillbaka.
Post a Comment