Okej, idag har jag sprungit en mil på 38.40 eller rättare, 11K på lite över 42.
Jag ville köra ett tröskelpass, ett riktigt hårt pass ville jag köra, ville verkligen känna att jag inte pallar hundra meter till i detta tempo, och jag ville känna det så mycket och så ofta jag bara kunde. Nu brast jag i långa stycken i min koncentration varför jag gick ner och la mig i komfortzonen igen. Detta stör som bara den, jag blir sjukt irriterad om jag bestämt mig för att inte ligga och fisa på skitfart och så gör jag det ändå.
Okej, jag erkänner givetvis att passet som ju genomförs i en relativt tuff vecka med sin fart är en framgång, och att jag skriver detta inlägg mest för att skryta. Jag vidhåller dock att det är känslan, själva kampen mot min kropp som är det stora i sammanhanget, det är det som gör mig glad, och stolt och skrytig, inte tiden.
Kanske skriver jag dessa rader även för att kompensera för att jag nyss förlorat i världens töntigaste spel/lek, Risk. Halva natten gick åt för att en turk, en grek och en spagge skulle få ryka ut mig likt Saddam röktes ur sin spindelhåla.
Nu drar jag till La france för lite bonding med min far, lite löpning, kanske rentav två långpass, och lite shoping på Decathlon.
Jag tar med mig fegheten i riskbrödernas ögon, och styrkan från dagens löppass.
9 comments:
Bra pass.
Härligt att #3, Skryt, kommer in i texten på ett skönt sätt. Och det är precis som lagen säger, det är inspirerande att läsa.
Vad hette löparboken din mor gav ut?
Kör hårt.
Bra pass och bra tid trots att du inte körde max hela tiden. Wow!
Hoppas du får det toppen i Frankrike!
Alla inlägg handlar egentligen om att skryta. Vill man inte läsa det behöver man ju inte läsa löparbloggar ;)
Starkt pass!
Risk är ett spel för pajasar - alltså förlorar de stora strategerna alltid. (Det finns en smärtsam historia i detta som jag berättar en annan gång).
Tur är vad det är! Tur!
Grekland, Turkiet, Spanien.
En jobbig trippelaxel att brottas med.
Min tolkning: Du hamnade i fisfart (komfortzon) när "Wrap your arms around me" dök upp i lurarna. Det måste vara stört omöjligt att behålla koncentrationen till den.
Eftersom jag representerar spaggen i RISK-dramat har jag väl egentligen bara en sak att säga i frågan: - Högmod går före fall Allan.
Slicka såren i Franrike nu!
Alessi; ditt forbqnnqde konstqntq utbrott pa omvarlden gar bakom allt. Det ar vart sista parti i varldens tristaste spel.
RC: Minns inter vqd boken hette, det vqr min mqmmqs mqn som skrev dden, min mqmmq fotqde, kollq om den kqnsek hette "Spring for karleken och livet" jag kan kolla annars nar jag kommer hem.
De har har rea på q i Franqriqe! :-)
Det ar min fars dator, q ar dar a ska vara. Jag hatar denna maskin, kanns som nar man har pa sig glasogon fast man ser bra. Jag blir helt yr.
:-D
Post a Comment