Idag har jag kört två pass, ett mycket vackert morgonpass ute på Norra djurgården. Varje gång det händer undrar jag varför jag inte varje morgon är där. Jag har nämnt det förr, men ekarna på Djurgården, den synen är to die for. Se ekarna på Norra Djurgården och sen dö liksom. Morgonpasset gjorde ont, antagligen för att jag var nyvaken och stel efter gårdagens backpass samt lite stenhård löpskolning.
Kvällens stresspass genomfördes i en mycket snäv lucka mellan jobb och champions league fotboll (grattis Alessi). Den snäva luckan skulle bli ett tröskelpasss om 11K, jag ville verkligen springa fort ikväll men hann liksom inte riktigt värma upp riktigt så mycket som jag tycker om att göra innan jag springer fort. Det blev pang på liksom, och jag måste säga att jag tyckte kroppen kändes rätt pigg, benen värkte men de sköt ifrån bra, jag hade klipp i steget.
Det kändes som att det gick rätt snabbt även om jag hade lite mer att ge, det kände jag.
Okej, jag klockade mig på fucking 44.30 vilket ger 4.02 i snitt, jag förstår om detta inte låter riktigt sunt, men när jag såg tiden ville jag slå på något, jag hade liksom en annan bild av farten idag.
Jag är en sorglig typ måste jag säga, inte nöjd och inte charmig, bara fokuserad på min kommande uppgift. Och sjukt lycklig och med mycket värk i musklerna just nu.
Tror för övrigt att jag flyttar minna 12*1K till fredag eller lördag, vi får se.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
7 comments:
Skööönt! Det är vad jag kallar ett bra pass...
Man ska aldrig vara nöjd, eller i alla fall sällan.
Låter som ett riktigt bra pass! Känner igen missnöjdheten, man har ju sina egna tidsmål som man VILL nå till varje pris.
Själv skulle jag skulle vara sjukt nöjd om jag ens var i närheten av dina tider ;)
Hej! Kör du bara på framfötterna nu Allan? /P-O
Tack! Att kolla på den där matchen var jobbigare än alla mina löparpass hittills... typ.
"... inte nöjd... men sjukt lycklig..." inte ofta man ser de känslouttrycken och/eller sinnesstämningarna ihop, men jag tycker det är ett vackert par som verkar trivas tillsammans.
P-O: Jag tror det.
inte nöjd... men sjukt lycklig är ett slags varandras förutsättningar i min värld tror jag. En slags evig förbannelse jag lever med, eller under.
Post a Comment