Idag hoppade jag över TSM till förmån för ett ensamt långpass på Djurgården. Passet var indelat i tre slingor, eller två egentligen men en gjorde jag två gånger, Det blev 11, 14, 11K Alltså totalt 36K (jag vilade inte emellan). Jag gjorde en fartökning i 25 minuter efter 70 minuter.
Mitt mål var för övrigt att lyckas springa mina avslutande 11K lika snabbt som mina inledande. Detta sket sig med typ 4 minuter. Det känns rätt okej, jag kände att det inte riktigt gick.
Dagens tid på mina 36K blev 2.44.50 vilket ger en snitt tid på 4.34 vilket hade gett (förutsatt att jag höll tempot, vilket jag inte gjort) en tid på marathon på 3:12:42.
Att springa långpass ensam kan ju som ni kanske vet vara en smula enformigt ibland även om det också har sin charm, idag roade jag mig med att måla upp scenarion och dilemman.
Vet inte om det blir lite magstarkt nu men följande dilemma tänkte jag på ganska länge, om jag mot förmodan och till min egen förfäran skulle tvingas av utomgjordingar till att ligga med x (okänt) antal kvinnor på mitt jobb, (min avdelning) vem skulle jag sätta först respektive sist. Jag liksom radade upp dem och bytte lite platser fram och tillbaka. Det var inget angenämt dilemma det ska sägas, men det fick mig att tänka på annat än mina sura ben.
Ett scenario jag målade upp var om någon just under brinnande löpning skulle göra något dumt mot mig, vilken skulle min motreaktion då bli. Jag såg framför mig hur exempelvis en dam puttade undan mig för att jag var för nära hennes hund. Vad skulle jag göra i denna situation. Eller om en full kille som just klivit av finlandsbåten skulle öppna en av sina taxfree Koff i mitt ansikte så det sprutade upp öl. Vad skulle jag göra då? Tillslut började jag önska att någon skulle göra något dumt mot mig. Men idag var det en dam som jag mötte som gjorde tummen upp till mig, en ung kille som av okänd anledning stod med öppen lastbil full av bananer gav mig just en banan, så jag hade ingen att praktisera mina nya tankar på.
För övrigt mötte jag idag ute i spåret ett par relativt kända löpare samt, och detta kanske är ännu hetare, Little Babs som bar på blommor och solbrillor på denna hennes regniga födelsedag. När jag såg henne tänkte jag var på listan jag skulle placera henne om hon arbetade på min avdelning.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
7 comments:
Lova oss att du springer fler riktigt långa pass ensam. Vilken avslutning på en skön krönika, världsklass!
Något ska man ju tänka på när man springer... Själv har jag möblerat om rum och hämnats på elaka människor i tanken. Den tänkta hämnden är ljuv!
Återigen otroligt imponerad av din fart. Och envishet; 36 K ensam är starkt!
36k ensam är starkt... Men varför inte ta 6 till... Det hade gett ett kul hack i klubban...
ha ha ja det hade det. Men jag tror det hade varit mer nedbrytande än uppbyggande faktiskt. Men nu när du säger det så blir jag ju en smula surig, klart jag borde kört sex till.
Nej, det borde du inte. Skaderisken är för stor!
Du är i och för sig redan skadad...
Det är därför vi gillar dig!
Är osäker på om antalet damer skulle vara okänt även när du började välja. Om så inte var fallet, valde du då uppifrån och ner eller sparade du det bästa till sist? Problemet påminner om en scen ur någon film, där Felix Herngren har en fix idé att behöva välja exakt en i en mötande rulltrappa. Det gällde att inte välja för tidigt och inte för sent.
När det gäller maraton under långpass, gjorde jag faktiskt ett sånt förra våren. Jag gick visserligen i 9 km men behövde ändå bara fyra minuter längre tid än mitt enda genomförda riktiga lopp. Det var förresten lite längre, 42,3 km. Snacka om dåligt pers!!
Alltså, det okända var ju det exakta antalet som jag skulle tvingas till närhet med. Av denna anledning valde jag liksom det "bästa" först och det sista sist med hopp om att slippa den sista delen av listan.
Föer övrigt skiljer vi väl mellan träning och tävling? Det gör jag iaf, det är tävlinglopp som räknas. ME det är träningen som är mödan värd.
Post a Comment