En kompis till mig gick för några månader sedan in på löplabbet för att köpa en powerbar till ett långpass. Han kom ut tretusen kronor fattigare eftersom han köpt en pulsmät med gps maskin. Kul tyckte jag. Kul eftersom jag nu om jag sprang med honom kunde få veta exakt hur långt jag hade sprungit.
Han har inte fått igång den och har därför överräckt apparaturen till mig. Jag har tagit emot den. Men jag fattar inte ett enda dugg. Fattar verkligen inte ett dugg av hur den funkar. Varför har den två instruktionsböcker? Varför har den så många knappar? Jag är inte med.
Efter två minuters tänkande (eller kanske mer korrekt stillasittande apati) tappar jag tålamodet och börjar trycka på alla knappar i slumpmässiga kombinationer. Håller på så en stund och konstaterar sedan att jag nog inte kommer greja detta.
Undrar om man inte när man gör sådanahär maskiner borde tänka lite mer på oss som är lite under normalt tekniskt begåvade. Eller är det jag som har för höga tankar om mig själv? Ja kanske. Jag är kanske tekniskt fullständigt behind. Det är kanske så det är.
Jag vet inte och jag vill inte veta. Ska vid något tillfälle, när jag känner att jag har all tid i världen sätta mig ner och inte stressa upp mig över alla knappar och de två instruktionsböckerna och läsa och trycka på rätt knappar.
Måste bara tro på mig själv och arbeta lite med den mentala biten. Kanske måste jag tänka att det ska bli kul att trycka på knappdjävlarna.
No comments:
Post a Comment