Min lektyr

Just nu läser jag en ganska fantastisk bok faktiskt, James Fixx "The Complete Book of Running".
Den är fantastisk av flera skäl, dels är den en slags bok som handlar om en rörelse som är i sin linda. Boken släpptes när joggingen gick från en friidrottsgren till att bli mer av en livstillsgrej. Dels handlar den på något sätt för mig om New York. Själva min sinnebild av löpning ser ut såhär. En man i åttiotalslöparkläder, slitsade shorts och linne i Central park.

I boken använder James ordet fartlek, det sveska ordet fartlek har han låtit vara oöversatt. Det var en svensk som kom på fartleken (dåligt namn redan på svenska) och körde lite sådan med James. Den beskrivs på ett fint sätt i boken, The fartlek (kul va?). Ska ärligt talat börja köra lite seriös FARTLEK i sommar.

James Fixx är inte klok, han är fanatisk, James verkar i princip förakta alla som inte springer och han är totalt inriktad på resultat. Vidare menar han att man bör springa varje dag. Det är en livslång gåva att vara löpare, även barn bör löpa, mycket och långt.
James levde som han lärde. Vi andra kan lära en del av good ol´ jimmies liv. Den 22 juli 1984 dog James av en hjärtattack under ett löppass i Vermont. Fint att han dog löpandes, trist att han endast var 52 år gammal.
Så vad kan man lära av James liv. Att softa lite, annars egentligen inte så mycket, alla män i James familj dog tidigt på grund av extremt höga kolestorolvärden. De flesta blev inte ens 40, så James hade alltså trots ett hårt leverne i unga år levt länge för att vara en Fixx så att säga.
Kanske kan man av James lära sig att softa en smula som sagt. Han verkar verkligen inte haft något liv, inte jag heller har så mycket till liv men jag mäter åtminstone inte allt detta ickeliv i meter, sekunder och hjärtslag.