Igår sprang jag 14 km på 56 min!
Detta innebär ganska exakt en tid på 40 minuter/mil. Vet ärligt inte om jag sprungit fortare förr och de första 8 kilometrarna var inget vidare faktiskt. Snarare var det en verklig lowest low känsla.
Men sen exploderade jag på något vis. De sista 6 var en ren njutning. Jag drog inte ner på tempot utan kände bara att jag hittade flytet.
Tror inte jag i dagsläget kan hålla 40 fart på en mara. Möjligen kan jag komma under 3 timmar, men det är inget jag räknar med. Det är en drömgräns och skulle jag göra det så skulle jag ärligt talat (hoppas jag) ändra min träning till att bli en smula mindre resultatorienterad. Eller så går jag med i en klubb så att jag kan komma ner ytterliggare i tid. Fast man kan ju verkligen fråga sig varför man ska komma ner längre. Bäst lär man ju inte bli, och att vara en duktig amatör ger ju inte exakt guld och gröna skogar. För någon enstaka kanske det kan väcka respekt, men de flesta kommer antagligen bara skaka på huvudet och med visst fog undra vad man har tjänat på att kämpa så hårt. Vet inte hur jag för dessa ska lyckas förklara att det finns något som kallas för runners high som är värt hur mycket som helst.
No comments:
Post a Comment