Runners High drömmer

Kunde inte sova igår kväll. Eller halvsomnade lite. Låg och fantiserade på ett sätt som semivuxna män verkligen inte borde fantisera. Eller kanske ska man kalla det dagdrömma fast det var på natten.
As I write så sitter jag och rodnar för det är verkligen lite pinsamt vad jag drömde om.
Jag drömde att det gick skitbra för mig på marathon, och att klubbarna i stockholmsområdet började ringa mig spontant och försöka värva mig. Och att sportfirmorna började tjafsa om vem som skulle få sponsra mig. Gick till och med så långt så jag tänkte att om det bästa erbjudandet från en sportfirma kom från någon firma vars skor jag inte gillade så skulle de ta fram en specialsko för just mig (jag har uppenbarligen tänkt igenom detta).
Sen drömde jag att jag hamnade på framsidan av runners world. En sån där bild ni vet när man liksom springer ut från framsidan av magasinet och ser orimligt frisk och sund ut. Och så en fucking intervju där jag får framstå som en riktig great guy, men med a twist liksom.
Varför drömde jag om detta? Jag är ju vuxen nu, och har ett seriöst jobb. Påminner mig om när jag mycket liten och trodde att jag skulle bli fotbollsproffs eller popstjärna och själva beslutet vilket jag skulle välja framkallade ångest i mig. Då hade jag en slags infam hybris. Nu handlar det nog mer om att jag är på väg in i medelåldern med tornadofart och inte vill hänga med. Regression och eskapism är mina mentala verktyg för att bromsa kanske?