Sunday, May 18, 2008

Idag


Bilden visar ett skivomslag med New York Dolls, en mycket bra skiva, men framförallt ett fantastiskt skivomslag. Jag har haft skivan så länge jag kan minnas, eller mina föräldrar hade skivan snarare, jag minns att jag tyckte om skivomslaget som mycket liten men jag lyssnade bara på Beatles. Jag var mycket ung, kanske fyra år gammal, det fanns något jag gillade med omslaget, kanske den rosa färgen, jag vet inte. Ett litet stickspår i sammanhanget för er som känner era NYD är att min mamma har festat med dem. Ett faktum jag inte vill gräva i, vill inte veta mer än så, min mamma är en fin människa.
Okej, omslaget har följt mig genom livet, och jag kan säga att jag älskar det. Jag älskar det för att det, som någon sa någon gång, ser ut som att allt de gör görs som att det inte finns någon morgondag, de skiter i allt, blundar och kör. Detta är liksom min melodi som löpare, jag gör som NYD, jag blundar och glömmer morgondagen, eller rättare, jag vill blunda och skita i morgondag. Inte så  klokt, men en slags förbannelse man är drabbad av liksom.
Idag körde jag en halvmara, det gick helt åt helvete. Jag kom inte ens ur att halta, jag haltade alla 22K idag. Det gjorde dessutom ont varje sekund. Det är här NYD kommer in, jag vill blunda och skita i allt. Jag vill springa som att det inte finns en morgondag, men jag kan inte. Jag kan inte för att det gör ont och jag kan inte för att jag är för stolt. Jag springer inte Sthlm på 3.30, jag gör bara inte det. Då är det smartare att köra en mara i sommar.
När jag sprang runt och haltade i 22K så blev det så uppenbart otrevligt att springa, jag aktiverade helt nya muskelgrupper, detta gjorde dessa otränade muskler extremt sura. Jag kunde inte ens springa med 3 timmarsgruppen idag utan släppte dem vid Västerbron, kom in typ fem minuter efter dem. Bara det gjorde mig sjukt störd.
Jag ska träna på nu, ska typ köra vattenplask och cykel, sen kanske en mil någon dag, men jag umgås just nu mer än lite med tanken att skita i Sthlm marathon. Känns, gulp, klokt att förbereda sig för att skita i att springa. Men jag gillar inte tanken på att vara klok, jag gillar att blunda och bränna skepp, inte att sitta och mögla vid sidan av medan festen pågår.

7 comments:

Dunceor said...

Det är ett grymt album. Jag kommer ihåg dagen jag blev introducerad till det. Jag var 13 år och punkare.
Tråkigt med benen men det känns onödigt att reta dem mer. Ta ett steg tillbaka och hoppas på komma tillbaka starkare.

Karin said...

Jag är fel person att komma med kloka råd... men... lyssna på kroppen. Och bara du vet vad som blir bäst i slutänden, springa eller avstå. Krya på benen så länge!

Nix said...

Om du håller dig i skinnet nu sista veckorna så finns ju chansen att du får tillbaka benen. Och gör du det så finns träningen där!
Du kanske tappar 10-15 minuter på optimal tid, men det är ju nästan sub3 i vilket fall...

Mot sub3 said...

Jag fattar att det känns tungt, sitter lite i samma båt. Inte skadad men fick i månadsskiftet mars/april en inbjudan till bröllop från min bror... just det den 31 maj kl. 14.00. Han hade stoppat det på lådan och satt sig på flyget till Thailand med sin tilltänkta så jag fick inte tag på honom på drygt 3 veckor, kul - not:-( Efteråt har han sagt att de kom överens om att inte gifta sig första helgen i juni "för då ska brorsan springa maran". Men men, det går fler tåg, en sommarmara, Berlin och nästa år, då jävlar då kör vi så det ryker :-)

Micke, ledare TSM 3-timmarsgruppen

Sten Berg said...

Men dåså Micke, då känner vi ju antagligen varandra för bövelen. Jävla skitpass jag hade idag. Går inte Växsjö mitt i sommaren kanske ska jag lunka runt den. Får se.

Mot sub3 said...

Växjö brukar alltid gå i mitten av oktober, 2 veckor efter Berlin så det är kört. Har också kollat sommarmaror men det finns inte så många att välja på. Springer ev. Ölands marathon i slutet på juli, i annat fall blir det till att vänta in Berliiin!

Sten Berg said...

Jaha, hade för mig att den gick på sommaren. Trist.