Idag gör jag något som jag aldrig riktigt vet om jag ska göra eller inte göra, jag tömmer mig lite lätt på kolhydrater. Varför gör jag det? För att det sägs att man ska kunna bulka ännu mer om man tömmer sig lite innan man bulkar, samt för att jag vet att Grand Master säger att man ska göra det. Om det funkar vet jag inte, men jag vet att det funkar som späkning, jag kan inte tänka mig värre än att äta bara lite lite mat, varav inget är kolhydrater.
Det fina med denna späkning är helt klart att man liksom när den är över upplever att man uppnåt något, när jag imorgon efter ett löppass (om mina ben håller för det) hugger in på en riktigt god frukost, då kommer jag liksom känna att jag åstadkommit något, att jag höll ut liksom.
Huruvida just denna pseudoseger över min ätreflex är själva målet med aktiviteten eller om det faktiskt hjälper att kolhydrattömma vet jag inte. Jag vet bara att jag hatar denna dag och att jag längtar efter att få äta på riktigt igen. knäckebrödsmackan (den enda) jag åt till frukost ligger i min mage, ensam och blandar sig med mina magsyror. Syror som är vana att hantera enorma volymer och därför känner nästan lika mycket tomhet som min själ gör på grund av denna matbrist.
Om jag lever imorgon ska jag fira med glass, och framförallt, pasta.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Men herregud människa! Du behöver skaffa dig ett fruntimmer som kan laga god, mättande (för dagen kolhydratsfattig) kost!
Post a Comment