Jag ska sluta skriva här, men jag har drabbats av en svag svag separationsångest. Jag kom att tänka på min unicitet häromdagen, kom att tänka på att jag förmodligen är den löpare i världshistorien som flest gånger yttrat ordföljden armani, armani, a-a-armani under brinnande löpning. För att inte tala om hur många gånger jag pratsjungit violence, religion, injustice and death för att sen bara övergå i de klassiska raderna paninaro, paninaro, oh oh oh Paninaro, paninaro, oh oh oh.
Fattar inte varför, kanske är det för att de är så sjukt bra, men Pet Shop Boys och löpning är fan hand in glove. Nedan följer fem löparlåtar singerade PSB:
Music for boys
We all feel Better in the dark
Euroboy
In Private (feat. Elton John) ( stuart chrichton club mix)
Paninaro
Livet kan fan knappt bli hårdare än så.
Löpning är för övrigt bäst just exakt nu.
5 comments:
Jag har läst lite här nu. Och ja, du är unik, men det vet du nog redan. Din blogg har varit ett jävla mästerverk. Du är så duktig A. Lycka till nu.
Lycka att du har separationsångest Allan, ett litet hopp tänds för bloggens överlevnad.
/Catti
Klockrent! Jag fick 3 timmars musik till iPoden av en kompis (som jag inte fick tjuvlyssna på) som jag skulle ha på mina långpass förra säsongen. Min första feedback var "PSB passar tokbra att springa till".
Du såg så där härligt löplycklig ut igår. Känns som själen är tillbaka.
Jag har somnat på ett gräs och vaknat av att jag blev stampad i bröstet på en Pet Shop Boys konsert. Tycker man hade hög alkoholhalt i blodet.
Jag håller bara med Mia, du ÄR fan tillbaka i Runner's High-state-of-mode. Iallafall är det just det du utstrålar. Och bloggen lever, tack!
Post a Comment