Ten laws of running

Min lista är nu klar och jag har ännu inte fattat om den är något att ha. Men den var bra att göra, fick mig att tänka till lite kring min löpning, det är nog alltid nyttigt.

Här nedan följer den i sin helhet.

# 1. Träning är det roligaste som finns
# 2. Var aldrig nöjd
# 3. Skryt
# 4. Koncentrera dig på din fart
# 5. Det går alltid att klämma in ett träningspass
# 6. Tänk på din teknik
# 7. Lär känna dina banor som du känner ditt eget hem
# 8. Tänk positivt
# 9. Ta det lugnt, relaxa
# 10. Acceptera din ensamhet

# 10. Acceptera din ensamhet

En av löpningens stora tjusningar tycker jag är det faktum att man som utövare är totalt ensam. Ensam i sin smärta och ensam i sin lycka.

Alla prestationer en löpare genomför kan han eller hon endast tacka sig själv för. På samma sätt kan en motgång endast belasta det egna kontot.

Det är av denna anledning av största vikt för varje löpare att tänka helt självständigt. Ingen kommer bära ens plågor under ett lopp hur gärna man än ibland skulle vilja det. En löpare måste vara sitt eget stöd.

Utgångspunkten för all löpning måste vara den totala ensamheten, det är efter att man insett vidden och innebörden av detta som löpningen har en chans att bli en trevlig social aktivitet.

Jag talar alltså inte om ensamheten som ett socialt tillstånd utan som ett själsligt, Hjalmar Söderbergskt.

Det är i ensamheten vi möjligen har chans att mötas som löpare. Det är genom att ta ansvar för våra löparhandlingar, att genomlida (eller genomnjuta) våra tillstånd själva som vi kan utvecklas och bli bättre.

Det är när vi accepterat denna ensamhet som vi kan lära av varandra och inspireras till egen utveckling.

# 9. Ta det lugnt, relaxa

Att vila och inte stressa är en konst, men en helt livsviktig sådan för oss löpare.

Det är bland annat för att spara sin energi och låta kroppen rikta all sin kraft inåt som det är så viktigt för oss att vila.
När jag är på mitt land eller hemma kan jag numera sitta helt stilla i säkert en timme i sträck och göra exakt ingenting. Känner mig som en katt, är helt avslappnad i kroppen och ser till att allt är skönt runt omkring mig. Försätter min kropp i total vila. Överhuvudtaget så rör jag mig långsamt. Gillar inte att stressa och springer inte efter bussar i onödan.
Vidare tänker jag ofta på att låta kroppen vara i vila, sitter inte och spänner mig i onödan.

Min bror påstår att jag blivit lat men jag hävdar att jag kan konsten att vila eller för att använda det enda rätta ordet, jag kan relaxa.

Jag tror att det är helt centralt för oss löpare att vi kan gå in i en form av djupt lugn i våra kroppar. På detta sätt fungerar vår återhämtning på ett mycket bättre sätt och vi riskerar inte att skada oss lika enkelt.

Så var noga med att relaxa, ha en strategi för att hitta vilan. Hur livet än ser ut så går det att vila, är det femton snoriga ungar omkring en så kan man vila, är det uppåt väggarna på jobbet så kan man vila, om det så slår ner bomber och granater på en så kan man vila. Bara man arbetar aktivt med att finna tiden så finns den.

# 8. Tänk positivt

Det kan låta som en klyscha men att tänka positivt är en av de viktigaste beståndsdelarna inom löpningen.

Att löpa är tungt och jobbigt, det är ett faktum och ju mer man tar ut sig desto tyngre och jobbigare blir löpningen. Att tänka att detta kommer aldrig att gå eller att det är så tungt så jag ger mig får kroppen att ställa in sig på att sluta springa.

Det gäller att istället ställa in sig på att fortsätta. Att ställa in sig på att det jobbiga nuet snart byts ut mot en annan känsla.

Min teknik för att tänka positivt är att dela upp allting i sekvenser. Dessa kan variera i storlek efter hur trött eller jobbigt något är. Ibland sekvensierar jag ner på varje steg medan jag ibland delar in saker i låt säga fyra delar. Sthlm marathon är ett bra exempel, den har för mig tre delmål:

Delmål 1, Stadion efter första varvet, man har klarat halva marathon och vet att det från nu ä rdet dags att visa vad man går för. Det är här loppet börjar.

Delmål 2, Västerbron andra varvet, när detta är gjort så vet man att den värsta stigningen ä ravklarad och det nu bara är en kort bit kvar tills man kommit ner till den sista biten som man kommer att springa av ren glädje (typ efter Sveavägen brukar det vara ren glädje man springer på).

Delmål 3, Stadions innandöme, det är som en romersk legionär som kommit till himmelriket, så känns det där inne. Vetskapen om detta kan man tänka på närhelst det känns tungt med löpningen under ett Sthlm marathon

Det är samma sak en mörk vinterdag i en backe. Tio backar med maxfart uppför och det är ett helskotta allting. Jag tänker att klarar jag fem backar, hälften, så kommer resten gå av bara farten. Och när man uppnått sitt delmål, och är lite tröttare så sätter man upp målet att klara två till och sen en till och en till. Och en till.

Genom att se varje delmål som en seger ger man sig själv en liten belöning varje gång, kanske kan man säga att det är att lura sig själv. Men det är, tror jag vita lögner.

# 7. Lär känna dina banor som du känner ditt eget hem

Spring på platser du känner väl till, på detta sätt kan du totalt koncentrera dig på din löpning, lära känna din kropp samt lära dig att hålla en jämnare fart. Skaffa dig en uppsättning rundor av varierande längd och banprofil som du kan alternera mellan. Men håll dig till dessa, lär känna dem låt dem bli en del av ditt hem. Detta underlättar löpningen ur ett slags holistiskt perspektiv, som en del av livet liksom.
För mig är exempelvis både Brunnsviken och Djurgården en del av mitt liv på ett mycket påtagligt sätt. Jag vet var det bor råttor längs Brunsan, jag vet var det finns stora hål i stigen längs kanalen på Djurgården och jag känner till varenda backe, sten och flanör som återfinns längs mina vägar. Dessutom vetjag när underlaget är på ett visst sätt vid olika platser.

Jag vet även exakt hur fort jag springer mina rundor (för det mesta), kan oftast säga det med 99% träffsäkerhet. Ska jag springa runt Brunsan kan jag bestämma mig för att det ska gå på en viss tid och så blir det med en felmarginal på typ 10 sek, det är säkert, med tiden blir man rätt pricksäker.
Detta är bra eftersom man genom att upprepa samma banor lär känna sin kropp och kan säga saker om sitt tillstånd. Man vet att i den här backen brukar det kännas si eller så och så kan man jämföra med hur det känns nu, det värdefullt. Det kan även vara inspirerande att känna att man behärskar en bana och att man vill springa den fortare, man vill utvecklas på just den sträckningen.

För att sedan vända på detta är det även viktigt att ibland bryta mönstret och börja köra nya banor, att utforska det okända. Detta får dock större effekt om man just, i vanliga fall följer ett givet mönster, som man sen bryter. Att springa på semestern kan vara mkt inspirerande exempelvis. För min del var det exempelvis inte så jättelänge sen jag började springa i Ursvik vilket fortfarande inte är en del av min vardag fast jag tror att det kan bli det.
Att springa i Ursvik känns som att bryta ny mark för mig och blir i sig en slags injektion, en extra krydda för löpningen.

Så, för att sammanfatta detta;

Spring regelbundet ett par olika sträckningar, detta är bra för att du kan koncentrera dig på dig själv och inte på omgivningen. Det fungerar även inspirerande eftersom du kan utmana dina tider på samma sträcka osv.

Bryt detta mönster med jämna mellanrum när du känner att du behöver ny inspiration.

# 6. Tänk på din teknik

Tänk på din teknik!

Hur ser mitt löpsteg ut under min sista backe? Hur ser det ut under min sista fyrahundring? Hur ser det ut under kilometer 40 på ett marathon? Detta är viktigt att tänka på. Eftersom rätt teknik innebär god löpekonomi, något som är så viktigt för långsdistanslöpare. Viktigt därför att man dels kan springa längre med mindre ansträngning och viktigt därför att man minskar skaderisken.
Denna punkt tangerar punkten om att koncentrera sig eftersom rätt löpteknik handlar om just att koncentrera sig. Den är dock så viktig så den har fått sin helt egna punkt.

Så vad ska man tänka på avseende löpteknik?
Man ska tänka på sin hållning, hålla huvudet högt, ta ut sitt steg och hålla överkroppen lutad bakåt. Hålla in armarna och inte flaxa med dem och man ska ha ett tyst löpsteg, inte klafsa och klappra med fötterna.

Jag brukar tänka att det är en fråga om värdighet. När tröttheten sätter in så är det lätt att man tappar allt vad värdighet heter och man ser ut som en pajas som kommer springande med flaxande armar, drägel i munnen, klafsande fötter och framåtböjd kropp. Är detta värdigt, är det detta jag tränat för? Att se ut som en clown? Nej det är det inte och detta ska man tänka på. Man ska tänka på sin hållning, sin fotisättning och sin armföring och man ska göra det under all sin träning.

# 5. Det går alltid att klämma in ett träningspass

Planera din tid på ett smart sätt. Var kreativ, glöm inte att det alltid går att klämma in ett löppass.

Igår skulle jag träffa en kompis nere vid Horan (Hornstull). Blev kvar på jobbet och märkte att löppasset jag hade tänkt klämma in innan inte hanns med. Jag löste detta genom att springa till Västerbron och klämma den som ett hårt backträningspass. Sex gånger upp och ner. Sen träffade jag min kompis och vi tog en rask promenad i en timme och sen joggade jag hem. Kanske var det inte mitt effektivaste pass någonsin men det dög.
Eller när man ska åka ut på heldag hos vänner som har hus utanför stan, det är bara att ta med sig träningsgrejerna och springa en mil. Det kanske inte blir den bästa milen men det blir iaf en mil.
Man kan ärligt säga att det aldrig finns bra ursäkter till att inte träna, inte utifrån det att man inte har tid i vart fall.
För att inte tala om alla pass man kan klämma in till och från jobbet. Att springa till och från jobbet är nästan kriminellt att inte göra (jag gör det iofs mkt sällan numera). Finns det dusch på jobbet kan man springa till och finns det inte det kan man springa från. Det går vidare att springa både till och från men då kanske man ska vara ganska vältränad först.
Det viktiga är egentligen att man vågar tänka såhär, att ett löppass kan man få in det gäller bara att se det så att säga.

# 4. Koncentrera dig på din fart

Koncentrera dig på din fart!

Spring snabbt när det är snabbt du ska springa. Spring så nära din gräns du kan så ofta du kan.
Detta är inte lätt, det är bland det svåraste jag vet men samtidigt är det den stora utmaningen med löpning.
Det är just detta som för mig utgör skillnaden mellan att ta sig runt en viss sträcka och att faktiskt försöka ta sig runt med viss finess. Det är här många missförstår löpningen och tror att det är ungefär som när vikingarna gick bärsärkargång, typ drack mjöd, tog en svamp och sen bara gick ut och döda.
Löpning är en koncentrationssport som kräver mycket tankekraft, ett riktigt mindgame! Jag har hållit på med många olika sporter, trivdes mkt bra med fotboll exempelvis (tills mitt knä pajade ur) och från mitt perspektiv finns det ingen sport som kräver så mycket närvaro som just löpning. Inte ens klippklättring trots allt obehag som kan vara förknippat med det. Anledningen till att man måste koncentrera sig som löpare tror jag är att kroppen faktiskt inte vill springa fortare, den vill inte ta ut sig på det sätt som skallen vill. Kroppen kommer därför så oftast den kan försöka komma undan genom att gå ner i fart och inte anstränga sig så hårt.
Kroppen vill inte backträna, den vill inte springa runt Brunnsviken, eller jo den vill springa runt Brunnsan men inte lika fort som jag vill att den ska göra och den kan tänka sig att ta sig upp för en backe men då ska det banne mig inte gå för snabbt.

Kroppen är helt enkelt lat, för att komma runt denna lathet så krävs koncentration.

Om man inte koncentrerar sig på sin fart så kommer kroppen börja sakta ner, man går in i en lunk. Inget fel med detta men det finns inget skönare tycker jag än att hitta den där utmanande farten. Att våga ligga högt, att inte riktigt tro att det ska gå liksom, det är först här som jag tycker löpning blir riktigt, riktigt vacker.

# 3. Skryt

Berätta för alla du möter om din träning, skryt och upprepa dig. Detta skapar förväntningar på dig som löpare och det inspirerar folk i omgivningen. Det blir med andra ord en win/win.

Kan bara komma på en handfull gånger då jag uppnått negativ effekt av att tala mycket om min löpning. En före detta flickväns mamma som var socialarbetare och mest gillade att sitta hemma, dricka rödvin, röka och tala om känslor (inget fel med det) samt att det var bättre förr. Hon frågade mig nästan alltid vad det var jag sprang ifrån, istället för att inspirera henne väckte mitt löpande bara förakt, det provocerade henne. Det finns ett par exempel till. Min mormor tror exempelvis på allvar att jag är galen och oroar sig över mig, för henne mörkar jag mängden löpning jag genomför vilket lugnar henne en smula.

De flesta människor inspireras dock av andras löparinsatser har jag märkt, jag inspireras exempelvis mycket just nu av sunesons fantastiska äventyr. Det gäller att berätta om sin löpning på ett målande och kosmetiskt sätt, man ska inte ljuga men gärna få sina insatser att låta extraordinära. Detta pressar en till att inte sluta utan att känna sig tvungen att träna hårdare eftersom man fått det att låta som att man är en A människa.

Genom att berätta om sin löpning ökar pressen på en som löpare. Årets Stockholms marathon är ett bra exempel, jag var mkt sliten efter CPHs marathon tre veckor innan och hade mkt ont i en benhinna. Jag ville inte ställa upp men jag hade sagt till så många att komma och titta så jag såg ingen annan möjlighet än att springa. Folk frågade om jag verkligen skulle klara att springa två marathon så tätt inpå varandra och jag sa att jaja absolut och hej och hå, innerst inne var jag mkt orolig för jag hade verkligen ont i benhinnan. Nu i efterhand är jag mkt glad över att jag sprang och jag tillskriver det faktum att jag genomförde loppet delvis till att jag hade pratat så mycket om att jag skulle springa så att pressen var stor.

# 2. Var aldrig nöjd

Var aldrig nöjd. Känn dig värdelös om någon springer om dig, acceptera det inte om du inte har ett mkt bra skäl. Känn aldrig att du tränar tillräckligt mycket.
Känn aldrig att du är tillräckligt vältränad.
Detta handlar inte om att späka sig utan om att alltid sträva efter något bättre. Själva strävan är ett slags mål, progress liksom. Med åren kommer inte tiderna bli bättre kanske men då finns det annat man kan tävla om. Vad vet jag inte, men något.

I mitt fall har jag mycket kvar att ge och jag tror att jag med rätt träning skulle klara sub3 på marathon. Men jag tränar inte rätt och är således inte nöjd. Även om jag klarade sub3 skulle jag inte vara nöjd jag skulle alltid kunna ha dåligt samvete för något. Det viktiga är att alltid tro att det går att förbättra allt.

# 1. Träning är det roligaste som finns

Träningen, med allt vad den innefattar, är det roligaste som finns. Tillåt inget annat att vara roligare.

Det finns inget roligare än att träna, träningen är ett inslag i livet som förgyller alla typer av situationer. Ska man på fest så kommer festen bli roligare om man just sprungit och ska man ut och resa blir resan roligare om man springer under den exempelvis.

Allt i livet blir roligare av att man tränar men framförallt, roligast i livet är träningen!

Vidare ska träning inte vara skönt, det ska vara otroligt jobbigt, det ska göra ont och allt detta är och ska vara roligt.

Var noga med detta, vad i träningen det är som är roligt, försköna inte. Detta är en fråga om tankekraft, kanske står det att jämföra med exempelvis hjärntvätt, eller mer allmänt med vissa samhällsnormer. Om alla i en viss given population är överens om att något är gott så blir det gott, det blir gemensamma smakpreferenser som inte ifrågasätts, dessa kan över tid ändras och är över tid elastiska, man kan betingas om, både på kollektiv och individuell nivå.

Man kan lära sig själv, lura sig själv, att löpträning är det roligaste som finns. Och att det roligaste med träningen är att det gör ont och är sjukt jobbigt. För detta är ett faktum, träning är sjukt jobbigt (mer om det i senare lagar). Det finns pass då jag efter en viss tid kan tänka mig att befinna mig nästan exakt varsomhelst förutom just exakt ute i spåret just när jag är där och det är åt helvete med vädret, fötterna är blöta och det är kallt ute vill jag byta med vem som helst på hela jorden. Jag kan exempelvis tänka mig att byta med den där olycklige elefantskötaren som …. ja ni kanske sett på youtube vad som händer honom. Grejen är att ändå tycka det är det roligaste som finns, det är kul att vara därute i spåret även om det känns som att man har huvudet i en elefants röv . Jag tycker det är kul att vara därute med blöta fötter och i bitande kyla. Jag tycker det för jag har bestämt mig för att det är det roligaste som finns. Och det roligaste av det roliga är när det är fullständigt åt helvete tungt och jobbigt.
Äventyret, kanske är det äventyret jag lyckas lura mig själv med. Att det är ett äventyr.
Viktigt här är ju att påpeka att vissa pass går otroligt lätt och man springer fort och bra utan större ansträngning, dessa pass kommer alltid vara roliga, det är liksom inte här skon klämmer så att säga. Det är att finna glädje och det roliga i det mörkaste mörkret som är det viktiga.

Runners High goes pretto

Nu ska jag bli så sjukt jävla pretto.
Det mest pretto jag vet är alla töntiga mangmentgurus som gör sina ten laws of ditt och datt, ten laws of getting laid eller ten laws of running a company eller kanske ten laws of marketing eller ten laws of...ja jag vet inte vad, ten laws of acting like a guru or becoming a successful false prophet. Oftast är det rent blaha och bara till för att en författare ska verka mäktig och smart.
Men det skiter jag i och har trots min relativa orutin och mot bättre vetande skrivit ner Runners high and the lowest lows ten laws of running. Jag har verkligen tänkt och jag kommer säkert inte vara nöjd i efterhand men såhär blev det när jag hade tänkt lite.

Och jag har kollat på Piries Laws of running samt den fantastiske Sinuslöparens Träningens tio budord och sedan tänkt till och skrivit ner mina egna lagar.

Okej så nu ska jag verka mäktig och smart om det är någon som undrar. Men för att göra detta en smula roligare och mer spännande ska jag lägga ut en lag i taget, eller vill ni ha alla på en gång kanske? Jag tänkte såhär att alla lagar måste få en förklaring så då kanske det kan vara smart att lägga ut en lag i taget.

Okej, vi börjar med första lagen imorgon då, det här ska bli kul (tycker jag).

För övrigt längtar jag ut i spåret så mycket just nu så jag nästan dör just nu.