# 4. Koncentrera dig på din fart

Koncentrera dig på din fart!

Spring snabbt när det är snabbt du ska springa. Spring så nära din gräns du kan så ofta du kan.
Detta är inte lätt, det är bland det svåraste jag vet men samtidigt är det den stora utmaningen med löpning.
Det är just detta som för mig utgör skillnaden mellan att ta sig runt en viss sträcka och att faktiskt försöka ta sig runt med viss finess. Det är här många missförstår löpningen och tror att det är ungefär som när vikingarna gick bärsärkargång, typ drack mjöd, tog en svamp och sen bara gick ut och döda.
Löpning är en koncentrationssport som kräver mycket tankekraft, ett riktigt mindgame! Jag har hållit på med många olika sporter, trivdes mkt bra med fotboll exempelvis (tills mitt knä pajade ur) och från mitt perspektiv finns det ingen sport som kräver så mycket närvaro som just löpning. Inte ens klippklättring trots allt obehag som kan vara förknippat med det. Anledningen till att man måste koncentrera sig som löpare tror jag är att kroppen faktiskt inte vill springa fortare, den vill inte ta ut sig på det sätt som skallen vill. Kroppen kommer därför så oftast den kan försöka komma undan genom att gå ner i fart och inte anstränga sig så hårt.
Kroppen vill inte backträna, den vill inte springa runt Brunnsviken, eller jo den vill springa runt Brunnsan men inte lika fort som jag vill att den ska göra och den kan tänka sig att ta sig upp för en backe men då ska det banne mig inte gå för snabbt.

Kroppen är helt enkelt lat, för att komma runt denna lathet så krävs koncentration.

Om man inte koncentrerar sig på sin fart så kommer kroppen börja sakta ner, man går in i en lunk. Inget fel med detta men det finns inget skönare tycker jag än att hitta den där utmanande farten. Att våga ligga högt, att inte riktigt tro att det ska gå liksom, det är först här som jag tycker löpning blir riktigt, riktigt vacker.