M har dött

Inatt kunde jag inte sova utan förstod till slut att M har dött. Han dog ungefär 50 år för tidigt.

Han var inte särskilt nära mig men fanns verkligen i mitt rotsystem.
Det finns vissa gator på Södermalm som aldrig kommer bli desamma utan M, man stannade till för att man stötte in i honom och hans alltid glada uppsyn.

Nu känns det som om allt stannar upp och aldrig kommer få tillbaka sin fart.

Nu har han dött och vi saknar honom. Kanske ska vi som minns och saknar M också minnas att vi saknar och älskar varandra. Så att vi aldrig riskerar att ångra att vi aldrig hann säga det. Så att ingen gata ska behöva dräneras så på liv som gatorna där vi saknar M.
Så att Södermalm får fortsätta vara den vackraste platsen, vårt hem.

Men som sagt, gatorna kring M kommer aldrig få samma mening, de har förlorat ett hjärta.